Sessan har flyttat. Hon har kommit någorlunda i ordning. Hon har säng, soffa och andra möbler på plats. Tv’n likaså. Det är ännu kvar grejor att göra, som att sätta upp gardinstänger, borra upp hyllor och sånt. (Och att tapetsera en hall… Där har faderskapet inte hört av sej sen i onsdags)
Men hon är på plats. Hon har sina grejor i sin egen lägenhet. Och det blir -fint- verkligen. (Bildspel kommer när allt är fixat färdigt. Nån gång under veckan.) Sessan är nöjd. Även om det känns svårt att stå inför fullbordat faktum rent känslomässigt så har hon nu sitt place, sitt hem.
Det var ett tag sen jag hade den i bloggen… Men känner att det är lagom grått, lagom mycket november och lagom långt till både jul och sommar som gör att det känns som en bra idé…
Gratis kramar.
Idag består dagen av att flytta sessan. Ikväll ska hon förhoppningsvis sova i sin egen lägenhet för första gången. Imorgon lär vi skruva ihop möblerna, så får hon ta söndagen att ställa allt på plats. Nästa vecka gör vi ett ”fotoreportage” därifrån. Det kommer bli fint!
Och så har jag hittat något alldeles extra i söt-väg… Hund eller gris? Puh eller Nasse? Nån gång vill jag ha en sån…
Jag pluggar sånt som har med relationer att göra. I tre år ska det vara min huvudsyssla. Att lära mej pedagogik, psykologi, olika teorier hit och dit. Jag ska kunna förklara och beskriva och hantera förekommande relationsrelaterade (haha) skeenden när jag är klar. Sortera ut vem, vad, varför och hur. Varför gör folk som de gör? Säger, tycker, agerar? Och vem är jag i förhållande till du, som läser? Vad är mina styrkor och svagheter, vilka är dina?
När vi umgås med varandra, så skapar vi relationer. Knyter an. Oavsett hur starka eller svaga, så är en grupp människor (eller bara två), i en relation med varandra. Skola, jobb, hobby, kärlek osv. Vi har alla mött de där som tycks sprudla av energi, som alltid ger, som man känner sej pigg och glad och uppåt av att umgås med. Vi har också mött motsatsen, människor som tar energi som om de vore små svarta energitjuvshål. De flesta har väl en balans nånstans där emellan, de både ger och tar beroende på dagsform. Säkert har vi olika roll i olika relationer också. Ibland kanske jag är den som ger energi, ibland kanske jag är energitjuven.
Ingen vill väl vara energitjuv? Som gör folk ”trötta” så de inte vill umgås, träffas. Som undviker.
Jag tror (vill tro?) att jag ger mer energi än jag tar. Jag hoppas iaf att det är så. Även om jag tvivlat lite på sista tiden.
I min närhet finns det energigivare, sådana som jag blir glad av att se, höra, prata med. Sådana som jag kan tänka på, längta efter och kanske börja skratta för mej själv, när jag tänker på. Det finns också energitjuvar som dränerar mej fullständigt på den energi jag har, där jag blir sänkt, låg, sur och vresig när jag pratat med dem. Borde jag då inte välja bort energitjuvarna? Jo. Om jag kan. Ibland gör man det inte pga plikt eller ansvar eller bara för att man inte orkar ta den konflikt det innebär, att radera en energitjuv. För ofta tror jag inte att de förstår att de tar så mycket kraft och ork?
Det går att komma tillrätta med både energigivande och tagande. Man kan ändra sin inställning, sin attityd. (Stänga hålet där energi läcker ut, så att säga) Och bara vara energigivare när man -vill- och spara resten till self.
Det gäller bara att komma på hur.
Jag tror att kanske ligger hemligheten i relationen. I kommunikation och språk, ord och gester. Att vara ärlig och rak och stå för det man tycker och tänker är en bra början. Jag brukar köra med raka rör, det har varit min grej. Och jävlar, det har klappat mej i arslet nån gång sådär, det är inte helt enkelt att köra med raka rör alltid. Jag tror att mina rör har varit lite krokiga på senaste tiden, och frågan är om jag har böjt dem själv eller låtit dem böjas?
De behöver blåsas ur, tror jag. Sotas ur. Det är kanske dags att accelerera. Så vi hör vrålet av motorn där innanför de raka rören.
Det finns en människa som har hört mej blåsa ur rören, sotat dem, så att säga. Fler än en gång. Så blir det nog när man känt varandra i många år? Nej, jag menar inte psykbryt. Såna svavelosande eder pyser ut titt som tätt, jag menar en geyser av inneboende ånga som plötsligt väller fram. Granntanten har nog något att säga om det, misstänker jag. *S*
Nå. Hur var det nu. Relationer är svårt, och det är fan så svårt att formulera orden som skapar och underhåller och förebygger goda relationer. Det är ett givande och tagande och kanske ett ständigt kompromissande. Det kanske inte är raka rör, alltid?
Det är inte hur man har det utan hur man tar det, är en god sanning som jag brukar hålla mej till. Jag brukar kunna se positivt på saker, att se det stora i det lilla och vara -här- och -nu- i mitt tänkande.
Tyvärr har -här- och -nu- bestått av ont. Av ont så jag inte kan sova, av ont så jag vaknar när jag vänder mej, av ont att knappt kunna resa sej, av ont så jag inte kan ens de mest basala saker som alla tar som självklart, tex ta på sej strumpor eller skor (jag går i mina foppatofflor när det är som värst) eller böja sej för att ta upp nåt när jag tappar. (Eller torka sej i rumpan på förmiddagen… faktiskt)
Lägg till en skvätt stressad tonårsdotter som just nu är väldigt ego och som har svårt att tänka mer än på sin flytt (förståeligt iofs) och hundar som behöver promeneras, hem som måste städas, skolarbete som måste göras och tankarna runt stora prinsen och vad som händer på den fronten… Och en dos ekonomisk stress ovanpå det som glasyren på tårtan. Eller som dekorationen på glasyren på tårtan.
Nej, jag behöver inte förklara varför jag är låg. Men det underlättar att skriva bort det.
Till råga på allt går jag med kill i halsen och rinnande näsa, jag som aldrig är förkyld drabbas nu lika ofta som vanligt folk. Förr var jag förkyld vart tredje år ungefär, nu är jag förkyld varannan månad eller nåt?
Inte nån hejd på eländet.
Men snart är det helg. Igen. Snart är sessan färdigflyttad och det är fan så fint det blir. Vi ska göra en powerpoint med bilder sen när hon är klar och allt är stylat med grejerna hon köpt, fått och sparat. Det blir rena kataloghemmet, känns det som. Skitfint!
Idag ska jag plugga som fan. Och sen ska vi till Jysk som har rea på gardiner och gardinstänger. Och om jag orkar så skruvar vi ikeamöbler. Vi ska också bygga nån form av klätterställning till katterna som sessan ska ha på balkongen. Igår hämtade vi ett papprör, sånt som de har mattor på på mattaffärer. Det ska vi på nåt sätt använda, klä med stuvbitar balkongmatta, linda med rep osv. Ett sånt papprör till ska delas och de tre delarna sammanfogas på något sätt med hyllplan av spånskiva klädd med antingen balkongmatta eller vetbed-fäll. När (OM) det blir nåt användbart så småningom, kommer bildbevis. (Ibland hade det varit bra med en handyman att tillgå…) Sessans pappa är händig som bara den, men inte särskilt intresserad av projektet, tyvärr.
Sa jag att mina starka värktabletter är slut? Jag har EN dos kvar, att ta till när jag inte längre klarar det.
Tänk vilken skillnad det gör. När man får sova jämfört med när man inte får göra det…
Jag var så utvilad igår. Men så trött ändå på kvällen. (Att ha kronisk värk ÄR tröttande)
Men när jag till slut fick gå och lägga mej för natten så blev det inte mycket sömn. Fullmånen gjorde väl sitt till att jag var lättstörd. Ontet också. Men det var kattjävlarna som höll mej vaken. Varje gång jag gick upp och försökte få kräken att sluta, så var de tysta som små möss, gömda under nån möbel i mörkret… Så fort jag la mej och släckte drog de igång. Till slut tröttnade jag, började flytta soffa och annat skit för att få fatt i dem och släppte in dem till Sessan.
Det är hon som får ta det, då det är hon som vägrar låta dem gå ut, och det är hon som inte leker med dem tillräckligt när de är vakna för att de ska sova på natten. (Varje djur måste ha stimulans utifrån dess arts behov… och tar vi ifrån dem dess naturliga stimulans måste vi ersätta den på något sätt, det är min fasta övertygelse.)
Men vad gör sessan då, när de börjar krafsa på dörren där i hennes rum? När mamman nyss somnat? Det är inga höga odds på den, va? Jo, släpper ut kattjävlarna. Lagom till att prinsen kommit till min säng och jag inte kan gå upp och jaga kräken för då vaknar han och kan inte somna om… Men sessan kunde sova gott då de inte lekte i hennes rum… Hon kan för den delen sova gott på ett slagfält, tror jag? Maken till svårväckt person har jag bara upplevt en gång förut… Rätt nära släkt med sessan om jag säger så.
Så jag är sur idag. Som fan. Ingen sömn (kanske 1,5 timme uppdelat i korta stunder) och en kropp som känns som jag sovit på tågrälsen och en huvudvärk från helvetets inre brännugn gör mej inte heller gladare.
Näsblod igår på promenaden, näsblod idag på morgonen ger mej en liten fin vink om att jag kanske borde vila lite?
Igår var jag grymme trött. Helt slut och förbi, faktiskt. Så jag jackade ur och la mej redan runt halv elva. De som känner mej inser hur ovanligt det är. *S* Jag somnade inte med en gång, iofs. Jag hade en röst i örat en stund, och Mr Cohen sjöng för mej, bara för mej…
Och så sov jag utan mardrömmar. Bara en sån sak? Blev väckt halv sex av liten prins som kröp ner i sängen, han med onda örat som han inte hör så bra på… Han som aldrig klagar över -hur- ont det gör, utan jag får höra av läkaren att ”det här måste du smärtlindra, det GÖR ont” när prinsen säger ”det känns litegrann, inte sådär bra och så hör jag inte”. Det är svårt att veta om det nu bara gör lite ont, eller jätteont, om jag ska söka vård eller prova vitlökstricket. Enda gången jag hört prinsen gråta av öronont är när det gick från inget till sprucken trumhinna på några timmar en eftermiddag.
Han är stenhård, vad gäller att stå ut med ont, det barnet. Faktiskt inte helt bra att det är så.
I vilket fall som helst så behövde jag inte gå upp halv sex, utan vi somnade om till åtta, halv nio. Det var skönt. När jag klev upp var jag utvilad för första gången på ganska lång tid. Men stel som fan, jag är inte van att ligga så länge?
Dagen består av plock och pyssel, sessan vinkades av vid nio och jag lär ta tag i hem och hus. Lovade i ett svagt ögonblick att laga ”helgmat” dvs småvarmt. Köpte en liten helgskinka igår (den var tokbillig) så jag ska griljera den, göra en jansson och steka lite köttbullar och prinskorv. Några stekta kroppkakor blir bra till. (Jo, i småland har man stekta kroppkakehalvor på helgbord, julbord etc) En burk sill och ett några ägghalvor gör helgmenyn fullständig.
Prinsen har spelat eyetoy till klockan blev tio och han fick knacka på hos kompisen. Nu leker de med lego, och prinsen har önskat sej modell-lego länge nu. Redan förra julen önskade han sej det, men jag vetefan om han har tålamod nog att bygga… Sen igen, så är det ett utmärkt sätt att umgås, att bygga ihop legot tillsammans. Synd bara att det ska vara så förbaskat dyrt.
Prinsen har varit förkyld sen han hade krupp, och inatt har han haft ont, ont i öronen igen… Imorse var det inte så farligt när jag frågade, han sa ”jag känner att det gör ont men inte så farligt” så jag valde att avvakta. Vi får se hur det går inatt, håller tummarna att det går tillbaka.
Sessan har varit med sin far till IKEA och till nån hon köpte en blocket-soffa av, men än har inte allt flyttats. Det blir imorgon, nån gång. Så söndag sover hon i sin nya lägenhet för första gången. Vi var där idag och plockade upp lite i skåpen och kära mor hade med sej lite grejor till kyl och frys och skåp.
Kvällen skulle tillbringats framför en film, men… halvsjuk prins fick lägga sej istället.
Lördag, alla helgons dag och halloween… Fullmåne, lönehelg. Nerverna sitter utanpå hos de flesta, tror jag?
Sessan lovade att gå upp med prinsen och följa till fritids idag, då jag hade väldigt ont igårkväll… Snälla hon. Dock är inte prinsen sådär bra på förändringar, han vill att allt ska vara likadant jämt och därmed var han väl inte riktigt kompatibel med idén, kan man säga. Men han kom iväg, de skulle till simhallen idag. De har haft en kanonvecka på fritids, i måndags bakade de bullar till hela veckan (och torrtovade vad det nu är) och i tisdags var det innebandyturnering, i onsdags gick de till havet och hade utflykt (med egenbakade bullar) och i går var de och bowlade och idag simhallen. De hade fått äta på Sibylla idag, de fyra pojkarna som var med.
Han hade inte tid att vara hemma med mej nån av dagarna, sa han. *S* Som tur var (?) hade jag mycket med skolarbetet hela veckan. Nästa vecka är det ”bara” bokläsning som gäller, då ska vi ta in studielitteraturen och analysera våra intervjuer och jämföra dem med studielitteraturen. Kul!
I sessans rum råder totalt kaos. Hon ska ju flytta. Endel är inte färdigpackat ännu… Men idag ska hon hämta tapeter och de ska börja tapetsera. Troligen blir det imorgon hon åker till IKEA, men det beror på hur tapetserandet går, tror jag.
Själv lär jag vara mest ivägen, känns det som. Men lär få göra lite här och lite där, och så finns ju prinsen runt benen. Han har varit och tittat på nya lägenheten och han har vetat ett tag nu att syrran ska flytta, men jag tror inte han kopplar det med att hennes rum blir tomt och hon försvinner. Förrän det är ett faktum. Han, som inte gillar förändringar. Vi får se hur han tar det. Separationer är jobbiga för alla, även om det kommer komma gott ur dem.
För övrigt så har dagen varit grå. Sådär jämngrå, ruggig. Tänk om jag hade haft en braskamin…
