Ibland behövs det så lite…

The following is a true story:

En vanlig medelålders (ullhårig) kvinna åker till stan för att handla pilsner. I kön placerar hon flaskorna på bandet med streckkoden åt rätt håll. När de pipit iväg på nästa band tar kvinnan upp sitt bankkort och ska använda det i avsedd mackapär, då hörs frågan:

-”Kan jag få se legitimation, tack.”
-”Skojar du med mej nu?”
-”Nej, det gör jag inte?”
-”Allvarligt, du driver med mej? Var är kameran?”
-”?”
(här sträcker kvinnan fram körkortet, lätt röd i ansiktet)

-”Nu gjorde du en gammal tant glad”
-”Så gammal ser du inte ut att vara eftersom jag behövde se ditt leg.”

Detta var en försäljare runt 35, och inga kunder varken före eller efter behövde visa leg så det var ingen rutinkontroll just idag. Vilket var den första tanken som slog den ullhåriga kvinnan.

Rodnande och fnissande plockade kvinnan ner sina ölflaskor i påsen och gick ut ur butiken, och direkt utanför ringde hon sen sin granne och kompis för att berätta detta oerhörda som just inträffat. Att hon, 42 år gammal, fick visa leg på bolaget. Det var nog minst tio år sen sist.

Ibland behövs det så lite.

Förresten lovade jag bilder…

Från vår sweden-tour, alltså. Bilder från västkusten när vi besökte fluffets uppfödare. Gänget där vårat fluff trivdes som fisken i vattnet, gänget han nog i smyg saknar, de som instinktivt förstod honom…. *S*

De gjorde ett stort intryck, de där hundarna. På en inbiten gammal bruksidiot som mej. Vilka hundar de är, vilken kapacitet de har, de där fluffen. De är söta som socker att se på, men har en kärna av genuint stål när det kommer till arbete. Jo, jag erkänner: Jag gillar aussies. Jag brukar ofta säga om vår blå dåre att  hans största nackdel är att han är så jäkla söt, folk vi möter tror att bara för att han är söt, är han en ”leksak”. Han är långt (långt) ifrån en leksak, han är en ganska  hårdför och oöm arbetsmaskin. Lyckligast när han har ett jobb att göra, sträckor att springa, ett huvud att använda.

De andra var likadana. Och jag har tänkt på den där galenpannan vi mötte där, Figge. Extra allt i plusmeny. Och skrattat åt hans stolleprov, tänk att ha dem varje dag? (Det är TUR att de bor i skogen? Hehe!) Den hunden hade -inte- funkat i lägenhet i stan ens med ett aktivt bruksliv, tror jag. Han behöver ytorna och utrymmet helt klart.

Jag har inget aktivt hundliv längre, det är många år sedan mitt liv bestod av brukshundklubben, kurser och träning och tävling. Det är många år sen jag gick upp tidigt varje ledig dag för att åka ut i skogen och spåra, figga vid sök och göra uppletande. Det är inte så att hundarna vi har nu är utan jobb, men de tränas inte för aktivt brukstävlande. Däremot är Pärlan en suverän spårhund och ganska duktig sökhund, fluffets kapacitet är inte utvecklad i skogen, förutom springfunktionen. *hehe*

Men hade jag haft bil och ekonomi, hade jag gärna haft det aktiva hundlivet igen. Jag sitter ibland och drömmer mej runt nätet och brukskennlar, jag fastnar på malle och bruksschäfersidor och jag funderar på ipo, det ser så KUL ut. Om jag bara…

För övrigt tror jag att fluffet skulle funka utmärkt i skyddsarbetet, faktiskt. Det känns som han har rätt egenskaper för det. Kanske lite för ”gammal” (och inte min att jobba med) men generellt så känns han rätt, och har han rastypiska egenskaper tror jag nog att en annan sån blå dåre skulle kunna bli något riktigt bra. Den begränsade erfarenheten jag har av dem och hur jag uppfattade deras egenskaper gör dem oerhört intressanta.

Men visstja. Jag skulle ju inte ha nån fler hund när Pärlan är borta. Han är min sista.
(Även om ingen tror mej när jag säger det…)
Här kommer lite bilder på vårt fluff och de andra galenpannorna, härliga hundarna! Först ut är vårat fluff, mamma på 12 bast (still going strong) och syrran:

Sen på vårt fluff och den nioåriga galenpannan till brorsa, han som drar upp och bollar med hela granar, the one and only:

Vill man ha en arbetande hund är aussien utmärkt, rasens fördel är att den alltid är på. Rasens nackdel är att den alltid är på.

Ljuvliga sommar…

Idag har jag tillbringat mesta tiden i trädgården. Först på förmiddagen fikade jag med grannen. Vi satt länge i körsbärsträdets skugga och drog valser. Sen gjorde vi lite nytta på varsitt håll. Sen grillade vi tillsammans och satt ännu längre i körsbärsträdets skugga och blev underhållna av allsången som hördes över området, de kör allsång för tredje året i rad nu alla måndagar i juni.

Prinsen åkte iväg till faderskapet idag, han var jättecool i jeansshorts och brunrutig skjorta. Men han fick inte packa ner arsenalen av vattenvapen han fick av en god vän i helgen, tror inte fritidspersonalen skulle uppskatta en vattenbazooka eller förtinitton vattenpistoler? Dumma mamman tyckte de kunde vara hemma till han kom hem igen.

För övrigt så hade jag onda aningar och de besannades. Jag blev rejält skrämd idag när jag fick ett meddelande på min röstmail om en vän som råkat illa ut. Men som tur var gick det efter omständigheterna bra. Skönt det.

För övrigt fortsätter veckan i solens tecken. Imorgon kör vi en repris på gårdagen, eller nåt liknande. Inte sant? Och snart bär det iväg. Up, up and away…

Irl…

Detta skrämmande fenomen.

Helgen har bestått av irl. Och solsken. Det är inte klokt vad solen skinit? Prinsen är snart brun, den lilla vita varelsen. Och sessan är röd. Mamman stannar helst i skuggan, att pressa i solen är inget för mej. Så jag njuter av att körsbärsträdet skuggar nästan hela trädgården, faktiskt.

Grillat har vi också gjort. Ljuvliga lata sommar, härliga trädgårdsliv, sköna solsken… Hundpromenader i ljummen sommarkväll. Prinsen har dubbeldejtat, idag hämtades han av två unga kvinnor som ägnade honom full uppmärksamhet i några timmar, det blev både utemat och glass och bad. Jodå, äpplet faller inte långt… *hehe*

En god vän fyllde år hela söndagen. Grattis till dej!

Det ska va gôtt att leva?

Ibland…

så kommer det över en. Som ett litet moln. Saknad. Ikväll kändes den tydligt.

Den här är till dej. Wherever you are…

Nu är det gjort.

Vad? Jo: Flygbiljetten är bokad. Nu är det verklighet. Prinsen och jag åker till England. Sessan stannar hemma och är hundvakt.

Vi blir borta i två veckor i augusti, och majblommefondens pengar täckte nästan hela flygbiljetten. Sen ska vi iofs ta oss till flygplatsen och hem igen, förstås. När vi är hos farmor, så parasiterar vi. *S* Eller som farmor sa när jag pratade med henne: ”Vi tar ingen semester i år. Att ni kommer hit och vi får ta hand om er blir vår semester” Gulle hon! Jag tror de har bokat lite utflykter åt oss, bland annat en tur till London, för att visa prinsen ”The London Eye” som han försökte förmedla på svengelska till farmor, att han ville se. Sötnosen!

Igår rastade vi hundarna på kvällen. Prinsen tog ett kvällsdopp vid stugbyns badplats. De tränade linedance på scenen strax bredvid, och det gjorde att prinsen körde luftgitarr och hade elvisdarr i benen där han stod i vattnet. Chuckens duckwalk körde han också och jag skrattade så jag grät. Tokiga prins!

På hemvägen plockade vi smultron på ett strå. Flera gånger sa prinsen: ”Det HÄR är så underbart! Vad GOTT det är! Vilken cool idé att trä på ett strå!” (Ja, det var inte klokt så klok mor han har? He he) Och sen småsjöng prinsen för sej själv om smultron på strå, att det är strå-bär och att de är så röda och fina… Sen tystnade han en stund och tänkte lite och sa: ”Mamma? Strå-bär heter det ju på english också fast då är det jordgubbar?”

Det är mäktigt, tycker jag… När han själv inser och knyter ihop språken.

Lata dagar i solen…

Jag har tagit det lugnt i veckan. Varit hemma och fixat. Inte inne och städat så mycket (fast det skulle behövas!) utan suttit i trädgården och softat… Med eller utan sällskap. Igår fixade jag lite och fick en smula hjälp av sessan att rensa ogräs runt stenplattorna. Själv klippte jag gräset, rensade runt min lilla odling och mina blommor, klippte ner oregano och citronmeliss så det kommer nytt fräscht och så sopade jag plattorna där min trädgårdsmöbel står… Vilket i sej är en knästående syssla då jag inte har något skaft till kvasten. *noterar på minneslistan*

Det tar inte så lång tid att klippa och räfsa (Kräfsa enligt prinsen) min gräsmatta, den är bara 35-40 kvm men det räcker gott. Och fint blev det. Harmoni skapas både för ögat och sinnet, när man pysslar med sin trädgård. Jag skulle vilja göra så mycket. Endel har jag redan gjort iofs. Men en liten lekstuga/fort/redskapsskjul vore najs, och en vatteninstallation också, kanske? Ett par buskar, bland andra amerikansk blåbär och boysenbär vill jag också ha, och en dröm jag haft är en egen ormhassel, frågan är bara var jag ska ställa den isf…

Lättskött är ett krav, det behöver inte vara kantklippt och perfekt skurna rabatter, tvärtom så gillar jag lite lummigt sådär. Men det som finns, ska synas tydligt och gärna i fin balans. Min pion måste jag flytta, den trivs inte där den står. Samtidigt är de känsliga att flytta har jag hört.

Och i höst ska jag be om jord till min gräsmatta, den ska läggas om totalt. Där har jag tänkt ”toppdressa” i september/oktober nån gång, med ett rejält jordlager så att den äntligen kan bli jämn. Sen får jag hoppas att bostadsbolaget har en vält så den ”sätter sej” (Och inte är mjuk och lätt trampas igenom) och ovanpå det ska då gräsfrön sås, även om det finns gräs under också… Det är min plan, iaf. Då bör jag ha en rotad och fin gräsmatta till nästa år, väl? Just nu är gräsmattan väldigt ojämn och har fläckvis dåligt med gräs. Visst, belastningen är stor också med två hundar och ett gäng småungar som nöter på den, så vad jag ska ha för gräsfrön vetetusan? Fotbollsplansgräs? Det borde väl tåla slitage? *S*

Asfalt med grönt pigment?

Mera prinsliv:

Häromdagen gick jag till Netto och Lidl, prinsen var med på sin cykel. Han stannade var hundrade meter och ropade till sin mamma: ”Jag älskar dej! Jag är så LYCKLIG!” och mamman frågade då varför han var så lycklig. ”För att jag får vara ute. Och cykla omkring.”

(Innan vi gav oss iväg hade han varit en pain in the famous ass för han var rastlös inomhus)

En annan gång skulle han förklara vad han ville ha på frukostmackan: ”Jag vill ha sånt där gott vitlökssmör, inte sånt som kommer i dom där gula grötpaketen men sånt som finns i platta paket med små gröna streck på, du vet.”

(Översättning: Färskost, typ philadelphia eller creme bonjour med vitlökssmak, inte vitlökssmöret man köper till kött.)

Sovmorgon?!

Jag vaknade och tyckte något var konstigt. Jag vaknade av mej själv, jag blev inte väckt. Genast for tanken genom mitt huvud att ”vad har nu hänt?” (Ja, jag ÄR misstänksam… *S*)

Men så kände jag något varmt. Nej, jag hade inte kissat i sängen. Jag lyfte på täcket. Jag hade sällskap.

Prinsen låg och sov. Jag undrade om jag hamnat i en tidswarp eller om jag blivit så gammal så jag är pigg och egentligen vaknade i gryningen. Så jag fumlade efter mobilen och försökte se vad klockan var. (Jag behöver trettiocentimeters siffror med sömngrumliga ögon?)

Tjugo över NIO? Vad ÄR det här för tonårsfasoner? Jag menar, allvarligt talat?

Hem, ljuva hem…

Jodå, vi kom hem in lördags… Genom midsommartrafiken kryssade vi från norr till söder. Från Uppsala till Norrköping (E4-an) var det bitvis körigt, kan man säga. Vi gjorde bara ett stopp på vägen, och det var för att fika på Café Smultronstället i Söderköping. Hundarna fick följa med in och inte nog med det – de blev bjudna på både vatten och egen hundglass! En god vän från Norrköping hängde med och fikade, kul att ses, var ett år sedan sist. 

Caféet hade fantastiska glasskreationer i riklig mängd och trevlig service, och är ett sånt där ställe som bara måste göras när man har vägarna förbi. Trots att man får vänta i en skapligt lång kö på bordsplaceringen.

När vi närmade oss hem så fortsatte vi till prinsepappan som bor 30 km utanför stan, vi skulle hämta liten prins… Det blev ett kärt återseende, minst sagt. Pärlan hoppade ut hos prinsepappan, for en vända upp över tomten för att kolla läget. Första gången han var där sen han kom hem för ett år sedan… Men han hade bråttom in i bilen igen, han verkade inte vilja stanna…

Efter urpackning och nattning av övertrött prins kom jag iväg för att städa ur bilen, även om städning ingår så känns det orimligt att lämna halva fluffet och pärlan kvar där bak… Det var sorgligt att lämna bilen, jag tycker om den. Den är rolig, lättkörd och bekväm. Skaplig motor även om den kunde ha lite bättre utväxling, är det det som kallas vridmoment?

Söndagen ägnades åt att slappa. Massivt. Jag tyckte inte jag gjorde nästan något, vi käkade frukost i trädgården och sen gick jag och prinsen till Lidl och Netto för att handla. Man köper inte så mycket onödigt när man bär hem det i en ryggsäck? Och sen lagade vi mat. Men efter det, slappade jag iaf. I flera timmar satt jag och grannen i trädgården och ljög för varandra. Vi kommer inte alltid fram till något, men att umgås är som att dricka Norrlands Guld. Man kan vara sej själv för en stund. *S* För övrigt drack vi öl. I hejdlösa mängder. (Vi delade en Gambrinus som stod i min kyl och dammade)

Och i helgen kommer bästaste U över till vår sida av landet. Jippi!