Inget allvarligare psykbryt idag – man får vara glad för det lilla…
Vi har haft en mysig dag, den började med massivt gos från den lille prinsen. Vi fortsatte dagen med en utflykt till havet, vi skulle kolla om fiket i småbåtshamnen var öppet (det var det) och köpa en glass (twister) och dingla med benen på bryggan.
Det gjorde vi. Sen blev det tråkigt och prinsen hittade en slang för färskvattenpåfyllning för båtarna i hamnen. Den testades och sessan skulle låta fluffet dricka lite. Prinsen skulle prova fullt ös på slangen när sessan gick iväg.
Om jag säger såhär: Det var inte kompatibelt. Vattnet var iskallt och sessan var fullt påklädd. (Fast hemska mamman gapskrattade. Tills hon såg att sessan blev ledsen)
Sen gick vi hem och fixade mat. Medan maten lagades av hustomten (eh, mamman) så målade sessan naglarna. På prinsen. De har alla färger som fanns i sessans flaskor nu. Plus prickar och hjärtan och stjärnor. Tårna blev orange. (Det måste tas bort innan måndag, sådär… Prinsepappan tycker sådant som nagellack är omanligt. Särskilt rosa.)
Efter maten fick vi rabarber och jordgubbspaj. Sessan var bakis. (Bak-sugen, alltså). Mamman slumrade lite till Discovery Channel, faktanörden prinsen ville se en massa spännande program om maskiner och sånt.
Idag – en god dag…
(Det enda smolket i bägaren var prinsens hjärtrusning som gjorde ont, en rusning i sådär 200 slag per minut. Tur att vi vet att det är ofarligt… )
It’s only with the heart that one can see clearly. What’s essential is invisible to the eye.
