Nu är det slut på självömkan för den här gången.
Det är inte hur man har det utan hur man tar det, är en god sanning som jag brukar hålla mej till. Jag brukar kunna se positivt på saker, att se det stora i det lilla och vara -här- och -nu- i mitt tänkande.
Tyvärr har -här- och -nu- bestått av ont. Av ont så jag inte kan sova, av ont så jag vaknar när jag vänder mej, av ont att knappt kunna resa sej, av ont så jag inte kan ens de mest basala saker som alla tar som självklart, tex ta på sej strumpor eller skor (jag går i mina foppatofflor när det är som värst) eller böja sej för att ta upp nåt när jag tappar. (Eller torka sej i rumpan på förmiddagen… faktiskt)
Lägg till en skvätt stressad tonårsdotter som just nu är väldigt ego och som har svårt att tänka mer än på sin flytt (förståeligt iofs) och hundar som behöver promeneras, hem som måste städas, skolarbete som måste göras och tankarna runt stora prinsen och vad som händer på den fronten… Och en dos ekonomisk stress ovanpå det som glasyren på tårtan. Eller som dekorationen på glasyren på tårtan.
Nej, jag behöver inte förklara varför jag är låg. Men det underlättar att skriva bort det.
Till råga på allt går jag med kill i halsen och rinnande näsa, jag som aldrig är förkyld drabbas nu lika ofta som vanligt folk. Förr var jag förkyld vart tredje år ungefär, nu är jag förkyld varannan månad eller nåt?
Inte nån hejd på eländet.
Men snart är det helg. Igen. Snart är sessan färdigflyttad och det är fan så fint det blir. Vi ska göra en powerpoint med bilder sen när hon är klar och allt är stylat med grejerna hon köpt, fått och sparat. Det blir rena kataloghemmet, känns det som. Skitfint!
Idag ska jag plugga som fan. Och sen ska vi till Jysk som har rea på gardiner och gardinstänger. Och om jag orkar så skruvar vi ikeamöbler. Vi ska också bygga nån form av klätterställning till katterna som sessan ska ha på balkongen. Igår hämtade vi ett papprör, sånt som de har mattor på på mattaffärer. Det ska vi på nåt sätt använda, klä med stuvbitar balkongmatta, linda med rep osv. Ett sånt papprör till ska delas och de tre delarna sammanfogas på något sätt med hyllplan av spånskiva klädd med antingen balkongmatta eller vetbed-fäll. När (OM) det blir nåt användbart så småningom, kommer bildbevis. (Ibland hade det varit bra med en handyman att tillgå…) Sessans pappa är händig som bara den, men inte särskilt intresserad av projektet, tyvärr.
Sa jag att mina starka värktabletter är slut? Jag har EN dos kvar, att ta till när jag inte längre klarar det.
