Igen

fick jag plocka upp bitarna av förtvivlan. Igen fick jag finnas nära och bara lyssna. Igen var jag frustrerad, arg och ledsen över hur somliga verkligen inte begriper hur mycket smärta de skapar…

Jag fanns där en stund, höll sällskap, men det onda finns kvar som en tagg som kapslats in, det kommer inte gå över förrän det ÄR över. Så enkelt är det. Och det är inte över än, jag har inte sjungit än.

För övrigt kom utredningen idag. Jahapp, liksom.

Jag är inte överdrivet förtjust i kvaliteten på deras arbete eller imponerad av deras kompetens, måste jag säga.

Nu är det bara resten kvar.

Och bitarna är hoplimmade igen en stund.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: