Wherever you are…

Ibland kommer den över mig. Känslan av… saknad. Det är tomt. Ensamt.

Man tappar kontakten. Man kommer ifrån varandra. Livet… leder en på krokiga vägar. Det finns inte tid, det finns inte möjlighet att i alla lägen följas åt, ens på avstånd, alltid.

Jag har fina, fina vänner. Ni betyder mycket. Oavsett om vi har daglig kontakt eller mer sporadisk, så finns mina vänner för mig och jag för dem. På de sätt vi valt. Men ibland tappar man kontakten lite för länge. Då fattas den vännen något sanslöst. Det lämnar ett hål i hjärtat.

Det finns saker och platser och människor jag aldrig kommer glömma. Det finns också saker och platser och människor jag helst vill glömma, förstås.

Men just ikväll, när allt blev tyst och lugnt och det var dags att jacka ur för dagen så kom saknaden efter en vän jag vet har det tufft just nu. En vän jag inte kan hjälpa, som inte har nån nytta av min hjälp även om jag kunde.

Det är alltför länge sedan vi pratade ordentligt, mer än några korta rader text. Men jag finns där i tanken. Undrar hur det går med allt.

I snart 24 år har vi varit vänner. Det är lång tid, man lär känna så många nyanser av en person då.

Du fattas mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: