Blåst?

Ja, jag alltså.

Efter en dags pluggande så behövde hunden ut. Det har blåst på tvären och regnat sammaledes nästan hela dagen. Men jag var stel och hade ont i skallen. Kände att en skogspromenad skulle göra susen, trots vädret.

Men ingen ville följa med mig. Konstigt?

Sessan skulle nog gjort det men Fluffet är konvalescent. (Hon cyklade däremot till stormarknaden i ovädret, tufft jobbat i motvinden!)

Granntanten valde badkaret före en lång skogstur i ovädret. Förstår inte det?

Men jag gick ändå. Och trot eller ej, det var skönt.

Och ensamt.

Förutom en liten älg på långt håll och ett par rådjur på närmare håll som pärlan ville studsa efter. Men han stannade när jag hojtade. Bra där, pärlan!

Lite sällskap hade jag i örat halva vägen ungefär.

Fem km i skogen på en timme var snabbt marscherat. Jag frös som fan första fem-tio minuterna till jag fått upp tempot. Efter 30 minuter hade jag en endorfinrusch som gjorde hjärnan till sallad. Märkliga mäktiga grejor som startar när man rör på sig.

Så nu är jag blåst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: