Mannen i mitt liv…

Idag gick det långsamt.

När han lyfte benet så knakade det i hans höfter. Han rörde sig lite stelt till att börja med. Fullt upptagen att nosa på fläckar, och sen är det som att han glömde att han nyss nosat där och börjar om.

Gamla gubben, mannen i mitt liv. Förra veckan mötte vi granntanten och han såg inte att det var hon. Förrän han fick henne i vind, då började både svansknoppen och hela rumpan vicka. Han ser mest med näsan nu, ögon och öron är inte vad de varit.  Hör inte när folk passerar förrän de är ganska nära.

Vi gick förbi där män i varselkläder jobbade och inte ens det reagerade han på, annars brukar han bli överlycklig när han ser karlar i såna kläder. Nej, det är inte jag som påverkat honom, hehe. Prinsens pappa jobbar i såna, Pärlan har sett såna i hela sitt liv och det innebär att man tycker om personen i dem.

Han är fortfarande lite tunn. Han har ökat 1,5 kg ungefär på 2 månader drygt. Han får mat som skulle räcka till en 50kg-kropp så han borde öka fortare kan man tycka. Men han kommer nog aldrig komma tillbaks i den form han hade, till det skulle han behöva musklas upp sådär 5-6 kg.

Men han funkar. Han är glad och han hänger med, även om det går lite långsammare i början. Han verkar inte ha ont, han haltar inte och magen är perfekt igen. Han är vänlig och full med bus emellanåt. Gör lite som han vill, är inte lika snabb och följsam som han kan vara, men han är ändå ärlig och vill vara till lags.

Då gör det inget att han lite stel och lite skumögd och en smula lomhörd.

Pärlan!

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

3 svar to “Mannen i mitt liv…”

  1. Åh det gör ju ont i själen när de börjar tackla av! Min gammelkatta har krämpor och har tappat en canintand och jag vill INTE att det ska vara dags på minst tio år än!
    Han är så fin din pärla

  2. Helen: Ja, än är det iofs ett tag kvar innan Pärlan är färdig. Men att se tecknen är inte kul. Att de älskade pälsansiktena inte lever så länge är en sorg man får lära sig leva med, även om just slutet är något av det svåraste man som djurägare kan göra…

    Ni får svänga förbi här om ni kör norrut i sommar, ta den fina kustvägen istället för motorvägen genom landet? Så får ni lite paus, fika och rottweilerdregel. 😆

  3. Det är helt okej att bli gammal och lite skröplig, det måste det få vara. Så länge han mår bra så ska han få fortsätta med det. Men visst gör det ont och jag tackar för varje dag jag ser att Aysha håller en dag till. Inte än.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: