Jag fick ett

livstecken från en god, god vän.

Det gjorde mig väldigt glad. När livet tar varsin väg och när vägarna inte möts sådär frekvent som de har gjort, då känns det tomt.

Desto bättre då när man får ett livstecken. Det kan vara ett mail, ett mess eller ett samtal. Uppdatera lite, få byta några ord, slänga några skämt, känna att vänskapen är genuin, om än vi inte hörs lika ofta.

Sånt som får dagen att bli glad igen och stigen lite rakare. Somligt känns helt enkelt bättre om man får dela det med någon som varit med i många år.

Uppdateringen om livet, vedermödorna och ungarna, om arbete och fritid, om krämpor och välmående känns viktiga. Att hamna på banan igen, att veta vad som händer och inte händer. Det känns bra.

Till nästa gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: