Fullmåne och söndagsblues…

Det började redan igårkväll. Eller ja, prinsen visade sin söndagsblues i fredags, redan.

Då hade han funderingar och låg och tänkte på sin pappa som han inte varit hos på tre veckor nu. Det var svårt att somna då, tyckte han. Omställningar är jobbiga men nu har han ord på dem också, istället för bara känslor.

Men fullmåne och söndagsblues ihop, då spelar det ingen roll hur många ord man har för känslan är ändå… blå.

Jag märkte det igårkväll. Jag hade en lång kväll då prinsen somnade tidigt och… lämnad åt att kunna tänka så bubblade det upp.

Ibland är det bättre att ha fullt upp hela tiden så man slipper stanna och reflektera över sitt ”här” och ”nu”, iaf över de mindre positiva bitarna med just ”här” och ”nu”.

Har man fullt upp så trycker man (jaja, JAG, då) tillbaka de negativa känslorna som bubblar. Känslor av… ensamhet, till exempel. Och den ständigt närvarande känslan av att vad jag än gör så RÄCKER det inte.

Det är inte nog.

Jag borde hela tiden göra mer, bättre, annorlunda. Vad gäller self, hemmet, ekonomin. Ekonomin är ett kapitel för sig och tillräckligt för en ocean av… blues.

Men igår bubblade jag. Och det var fullmånens fel, faktiskt.

För den fångade mig off guard, öppen, naken, tom, ensam.

Och jag sa saker jag inte borde ha sagt. Sånt som jag borde hållit för mig själv. Jag visade något ömtåligt samtidigt som jag visade något annat, nåt… mörkare.

Om nätterna lyser månljuset rakt igenom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: