Månen är full

och vinglar sin ban…

En strof i en text av en grupp jag älskade för sådär trettio år sedan.

Inatt har jag sovit som en kratta. Jag somnade sent för jag satt uppe för länge med något som måste göras och som nu är gjort, skönt! Att det är fullmåne dessutom gör det inte lättare att sova då drömmarna avlöser varandra.

Granntanten och jag gick en lång promenad igår och löste problem. Eller skapade nya. Det är märkligt hur man kan se olika på saker när det gått lite tid?

Pärlan var med, förstås. Han knatade på och var pigg och glad, tyckte det var skönt med en promenad. Men på slutet när vi gick genom några kilometer skog och han fick vara lös så började han tappa fart och markera hälta.

Senare på kvällen var han rejält halt på främst sin onda tass, men han var även stapplig på de andra benen. Det är inte roligt att se sin vän bli gammal. Fina, fina pärlan.

Man säger ofta att en sån hund får man aldrig mer igen, tror jag sagt det om varje hund jag haft faktiskt. Och varje gång menar man det. Saknaden helgonförklarar?

Jag har inte sagt varje gång jag förlorar en hund, att jag aldrig mer ska ha en ny… Men nu när pärlan är gammal och sliten säger jag det.

Jag ska aldrig mer ha en hund.

Jag tänker inte sörja i förskott och jag hoppas att jag kan hålla kvar det beslutet även ett halvår efter han inte finns längre.

Men det är fan inte lätt.

Rätt vad det är snubblar man över en stackars krake som ska ”dö” annars, om inte just JAG räddar livet på den. Eller en annons med en valp som tittar in i kameran med en vädjan: ”Får jag bo hos dig?”

Och så sitter man där igen och svär över hundhår i hörnen, dregel överallt, smutsiga golv och ett hål i plånboken.

Men hjärtat är äntligen helt.

6 svar to “Månen är full”

  1. Granntanten Says:

    Det är så sant det du skriver min vän. Jag ska aldrig mer skaffa hund! Eller hur?

  2. Granntanten: Eller hur!😆

  3. Utan hund är det en pusselbit som fattas, det lilla extra som sätter guldkant på tillvaron – även om guldkanten är tilltuffsad med hundhår och dregel – så är det ändå en guldkant.

  4. U: Ja. Det är en pusselbit som fattas. Det är lätt för mig -nu- att säga att jag inte vill ha en hund till, jag har ju ännu Pärlan. Jag vet också hur jag led när han inte bodde hos mig.

  5. Du beskriver det precis så som det är!
    Livet utan hund är helt enkelt inte lika bra. Det är därför jag tänker åtgärda det till våren och du kan kolla in mamma Kira här:

    http://www.kiralabrador.com/

  6. Helen: Mamma Kira är ljuvlig. Själv skulle jag kunna tänka mig en chokladbebis. Om jag skulle ha haft hund igen. Det ska jag ju inte. *S* Men all lycka till er och ett Kirabarn till våren!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: