Wake me up when September ends…

Jag fick ett sjunk.

Det är inte helt ovanligt efter ett migränanfall att känslorna gungar. Eller att världen svajar lite. Att tankarna studsar som pingisbollar inne i den för övrigt bomullsfyllda skallen. Tvärtom är det nog ganska vanligt.

Jag tillbringade kvällen med liten prins och sessan tittade också förbi. Prinsen hade önskat att se Spiderman, det är en film han bara har fått se med sällskap och så också ikväll. Det är varken min eller sessans favoritfilm så vi satt och gäspade oss igenom den, och sessan gav upp och gick hem efter halva.

Men prinsen var nöjd. Och somnade sött strax efter att den var slut.

Kvar är då jag, ensam vaken och uppe.

En sväng på bloggar, en sväng på facebook… Läser en blogg och mitt hjärta sjunker som en sten. Det jag läser ger mig knip i hjärtat och tårar i ögonen. Ibland blir saker inte som man tänkt sig. (Blir de nånsin?)

Loggar in på facebook och hittar ett mail i inboxen… Som gör knipet i hjärtat lite större och tja… låt mig säga så här: Ibland är det skönt att vara ensam vaken.

Även om det skulle varit skönt att luta sig mot någon när livet är hårt därute.

Sjunket blev mer påtagligt.

En kram hade inte varit dumt.

Summer has come and passed
The innocent can never last
wake me up when September ends
…..
as my memory rests
but never forgets what I lost
wake me up when September ends

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: