Reflektioner

Det är bra att reflektera.

Just nu läser jag 30hp pedagogik och har ungefär förtinitton saker att göra samtidigt och känner mig stressad över det. Jag har gjort en studieplan – men följer jag den? Nej, jag är dålig på att disciplinera mig om jag ska vara ärlig. Jag har inte dålig koncentrationsförmåga men jag är lättstörd, lätt distraherad.

Det kan vara orsakat av att jag i många år fått släppa det jag haft för händerna för att se till någon annans behov, det kan vara personlighetstyp eller en roll jag tagit på mig.

Oavsett vilket så måste jag lära mig att göra en sak i taget i korta stunder. Inte bryta för att göra annat. DET är en utmaning för en ullhårig tant, kan jag säga.

Studietakten är hög från början, lite ovant eftersom det var så slappt i början av första terminen. Men läser man T3 så ska det inte vara slappt tycker jag -egentligen- även om det hade varit… skönt.

(Ja, jag är lat. So?)

Ibland funderar jag på om jag tagit vatten över huvudet. Om jag pallar att plugga 100%. När jag har dåliga dagar och hjärnan inte vill tänka alls och kroppen bara kvider i tyst protest mot att röra sig. När jag vill stänga ute omvärlden och gå i ide med en näve piller som enda sällskap.

Men det kan jag inte göra. Gå i ide. Dra mig undan.

Jag måste varje dålig dag tvinga mig att tränga undan det dåliga, för skolarbetet fortsätter även utan mig. Att komma efter finns inte. Det klarar jag inte.

Så ja, ibland skapar det en extra stress som normalsjuka nog inte har. För även när man är frisk, utan funktionshinder så tar det emot ibland.

Livet tränger sig på. Annat måste göras. Barn ska tas omhand, tvätt ska tvättas, lägenhet ska städas, hobbies – ska de planeras och prioriteras in här nånstans?

Det är också lättare att leva i tvåsamhet när en pluggar – då finns det alltid nån att dela allt det där andra med. Det som inte springer bort från mig, det som jag måste ta tag i själv för att det ska hända.

Nån att luta sig mot, fysiskt, mentalt och ekonomiskt.

Jag… Lutar mig mot min framtid. Den finns. Där borta. Och jag tar lite stöd av vänner ibland när jag vacklar.

Jag är inte ensam bara för att jag lever ensam.

Det känns skönt.

4 svar to “Reflektioner”

  1. Christopher Says:

    Jag har en axel att låna ut när det behövs men det vet du nog redan…

  2. Ch: Japp, det vet jag. Du är en klippa!

  3. Granntanten Says:

    Finns också här❤

  4. Granntanten: ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: