En vanlig fredag i september

Och på söndag är det valdag. Då ska vi gå och göra vår samhälleliga plikt och försöka påverka det som är folkets val av regering under nästkommande fyra år.

Det har varit mängder med valprat och nu är jag uppriktigt less på upprepningarna, sågningarna, småaktigheten, lögnerna, löftena, baktalandet och de irriterande försöken att värva röster med mutor.

I hela mitt liv har jag av trolig indoktrinering och inlärd övertygelse och genom egen insikt röstat rött. I själ och hjärta är jag röd, arbetarunge och proletär. Jag VILL vara det. Alliansens politik har drabbat mig hårdare som ensamstående fd långtidssjukskriven kroniskt sjuk och numera heltidsstuderande kvinna än den har drabbat många andra i Sverige idag.

Men.

Jag har också fått med mig nya kunskaper, större insikt och en tro på den egna viljan och förmågan – jag har vuxit inuti. Det rödaste röda är inte längre helt självklart för mig. Det blåaste blåa är däremot helt otänkbart, faktiskt.

Jag är inte lika radikal som jag var när jag var femton-sexton. Inte heller är jag empatilös och tror att ändamålen helgar medlen.

Jag har bestämt mig för vad jag tror är Sveriges bästa. Genom att ha öppna ögon och öron, fötterna i marken och blicken i framtiden. Jag vet vad jag ska rösta på, både i kommun, landsting och riksdagsvalen. Och jag hoppas att det val jag gör, är det val som kommer segra. Så jag kan känna att jag gjorde mitt. Oavsett vilket så har jag gjort vad jag kan för att påverka.

För övrigt så är det Mammon som styr. Varje dag bevisas det gång på gång. Utan pengar kan man inget göra. Allt handlar om pengar och det är bara när man har tillräckligt av dem som man kan påstå att de inte har betydelse.

4 svar to “En vanlig fredag i september”

  1. WORD!

  2. Jag är också trött på allt valtjat. I år tycker jag mest partierna talat om vad de andra partierna inte vill/inte tycker. Är det inte bättre att fokusera på att framhäva det egna partiets fördelar?! Nåja, i morgon är det Svenska folkets sista dag att påverka, sen är det bara vänta och se.

  3. Ja du har så rätt; vi lever i ett samhälle där det bästa man kan göra är att vinna Idol…typ. Konsumtion, konsumtion.

    Jag har också stort bryderi eftersom jag egentligen vill rösta på ett parti men inte på det blocket. Så jag kommer att rösta på tre *personer* som jag tycker behövs i politiken och som jag känner personligen.
    För rösta det vill jag ju!

  4. Tulle: Japp! Är ju mina word, right!

    U: Ja, hur svårt kan det vara att säga ”det HÄR är VI bra på!”?

    Helen: Precis, konsumtion är nya folkrörelsen. Ditt röstbryderi är inte helt obekant här heller, jag tänker nog personrösta i kommun och landsting, men i riksdagen tänker jag inte göra det. Där röstar jag på parti. För rösta, det gör jag, det finns inget alternativ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: