Second opinion.

Det var vad jag ville ha.

Det har jag fått nu.

I förmiddags pratade jag med granntanten. Och hon hörde min vånda. Hon var där själv för ett halvår sen, så hon vet vad jag går igenom… Då var det ombytta roller.

Hon hade alla förnuftsargument. Så som jag också har. Jag vet ju med hjärnan det hjärtat inte vill hålla med om.

Det finns inget mer att göra.

Så vi bestämde att hon skulle gå in till veterinärkliniken och prata med dem. Förklara läget. Fråga om det går att göra NÅT mer för pärlan. Som är ekonomiskt möjligt, alltså.

När hon slutade jobbet så kom hon förbi här och vi satte oss och pratade. Pärlan var med, huvudet i knät, sjölejonimitation som alltid… fina han! Men han orkade inte sitta så särskilt länge.

Hon berättade att hon först pratade med djursjukvårdaren. Sen kom en ny veterinär in, en veterinär med bred erfarenhet av alla sorters djur. Hon gick igenom pärlans journal och lyssnade på granntantens berättelse.

Pärlans berättelse.

Hon förstod att granntanten känner pärlan som om det vore sin egen hund. Och hon läste i journalen. Och hörde på djursjukvårdaren som träffat pärlan under alla år han levt berätta hurdan han är.

Och utan att ha sett pärlan så sa hon att genom vad hon läst i journalen enbart, hade hon sin bild klar. Hur många tusen jag än har att lägga ner på undersökningar för allt möjligt, så ändrar det ingenting.

För den ortopediska undersökningen, den fysiska genomgången av honom i förra veckan, var svar nog.

Han är slut och det finns inget mer att göra för att lindra hans smärtor. Det tabletter han får är starka. De är högst upp i smärtlindringstrappan.

Och de hjälper inte.

Jag kan inte göra mer nu än det svåraste av allt. Att lindra det onda.

4 svar to “Second opinion.”

  1. Christopher Says:

    Då skall vi bara hitta ett sätt att lindra det onda för dig också…?

  2. Det gör ont.
    Så in i helvete ont.
    Att behöva ta det beslutet.

    Och det gör så förbannat ont efteråt, när beslutet är taget och efter.. ja, du vet vad.

    Även om saknade och sorgen aldrig lämnar en, så blir den hanterbar. Det går att tänka på sin älskade vän och slippa de salta tårarna. Det tar ett tag, men det går.

    Även att jag fortfarande kan gråta av saknaden efter Alma så kan jag tänka tillbaka på det vi hade och jag kan skratta åt hennes hyss och nycker. Även om saknade fortfarande är ofantligt stor – så går den att hantera.

    Älskade vän
    Jag tänker på dig och allra finaste pärlan (vem kan göra så bra sjölejonimitationer som han?!)

    Jag vet att Alma tar emot honom med en ”pudelsväng” och en lekinvit när han kommer – och han kommer välta henne med en diskret – men ack så snygg höfttackling- när hon springer förbi, och hon kommer bli sur som ättika – men efter ytterligare en pudelsväng har hon glömt det..

    Pussa honom på näsan och tala om för honom att han alltid kommer ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta.

    torkardina(ochmina)tårarochkramardighårtochlänge

  3. Ch: Tiden har patent på sånt.

    U: Jag ser henne också framför mig. Lilla Alma, jag skrattade till när jag tänkte på henne. Hur de lekte nere på Gölis när han var liten och kär i tant Alma. Hur han med längtan tittade på hur HON fick ligga inlindad i fleecefilten i fåtöljen och hur han låg på liten flik av filten nedanför.

    Hur hon fnyste men ändå tyckte han var ganska okej. Fina, fina voffarna. Att få springa utan ont och få välta omkull sina kamrater på ett kärleksfullt sätt. Om det finns en hundhimmel så träffar han Alma och Tackan där. Då behöver han inte leta efter henne hemma hos GT längre som han gjorde sist han var uppe där, i förra veckan: ”Jag vet att hon bor här, var är hon nånstans?”

  4. Den värdiga, underbara, kärleksfulla hunden är värd ett värdigt slut. Och finns det inte mer vi kan göra för honom så är det så. *gråta*

    Men det är så oerhört svårt. Jag har inte känt honom i hela hans liv, men han kommer att finnas med mig i resten av mitt liv den fina hunden. Jag älskar honom som om han vore min egen hund.

    Jag kan inte hjälpa att tårarna trillar nu, men jag kommer minnas honom med ett leénde på läpparna och kärlek i hjärtat. För han är hjärtskärande underbar.

    Nu kommer det bli Kålles tur att leta efter sin bästa vän. Det kommer bli svårt att uppleva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: