Träningsvärk…

Japp.

I armar, axlar och rygg. (Och värk i handlederna.)

Det beror på att jag rört mig med hjälp av muskler som tidigare varit inaktiva. Och det känns, kan jag säga. Men träningsvärk är skön värk, sägs det. Jag tror jag råkat säga det nån gång också. Vid ett av de där inte alltför ovanliga tillfällena när jag inte haft vett att hålla käften.

Det är inte helt lätt att svänga runt en kropp bara med hjälp av armstyrka när man inte tränat armar på jag vet inte när. Hade det varit benstyrka som behövts hade jag haft hur mycket som helst.

Och de som säger ”det är bara att gilla läget” kan hoppa åt helvete. Jag vägrar att ”gilla läget”. Jag tycker att jag haft nog med skit för en livstid, faktiskt. Men jag måste acceptera läget, det är nåt helt annat än att gilla det. Jag har ju en rullstol för att avlasta lite, och kryckor som jag ska träna med varje dag men ”inte för mycket så jag får mer ont i axlarna”.

Pratade med en god vän igår och berättade just att jag ska använda rullstolen som avlastning. Jag fick höra: ”Jag misstänker att du inte lär sitta i den särskilt mycket för du ska väl hoppa omkring i ren envishet.”

Jag begriper inte varför alla mina vänner liksom… har förutfattade meningar? Tycker det är okamratligt faktiskt att anta att jag är en envis tjurskalle som kan själv hela tiden. Sådeså.

Jag kanske behövde en lektion i tålamod, helt enkelt. Som om jag inte hade tillräckligt att lära mig?

För övrigt så har dagen varit helt okej. Jag och prinsen kom ihop oss lite imorse när han körde omkring i min rullstol (han tycker den är skitkul) och innan dess hade hoppat iväg med kryckorna utom räckhåll. Jag bad honom komma med den och han sa ”Du får ligga i sängen lite till.”

Normalt sett är det en enorm ynnest. Normalt sett kan jag gå på toan utan problem. Nu var det helt plötsligt ett problem, och varken rulle eller käppar fanns i närheten. Så jag fick Prata Allvar med prinsen. (Efter jag varit på toan.)

Jag tror budskapet gick fram.

Lite senare på eftermiddagen tog vi oss ut, för första gången sen i torsdags för min del. Vi skulle till grannen och käka och utföra lite ”terapiarbete” i form av akrylmålning på duk. Det var egentligen grabbarna som skulle måla men mamman fick pannå och pensel och ett par kluttar färg också. Skitkul!

2 svar to “Träningsvärk…”

  1. Granntanten Says:

    Förutfattade meningar???Jag talar nog för dom flesta som känner dig när jag säger att du ÄR en envis sate som *kan själv*. Men i morgonkväll kan du inte själv. Då är det jag som kör. Mohaha. Då ska det vallas kärring i rullstol!!! Hoppas det finns säkerhetsbälte!? För även om du inte kan gå så blir det promenad! Frisk luft och terapi med granntanten behöver du! Kram mitt hjärta

  2. GT: Hahahaha! KNÄPPO! Så länge jag slipper kungsgatan nerför så… Ska vi ha cykellysen eller pannlampa? Är jag ett fordon? (Pansarvagn?) Nä, du behöver INTE svara på den…😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: