Jag tvivlade på

Att jag skulle hinna in med min uppgift som hade deadline midnatt…

Men den är inne. Den är inlämnad med tid tillgodo dessutom.

Pga strulet med foten och besväret med det, pga tidsbrist och omsorgsbehov för liten prins. Men jag bad sessan passa lillebror idag och vid lunch cyklade han iväg. De gick till stan och matade fåglarna med bröd och lekte till regnet tvingade hem dem. Tack, sötaste dotter för hjälpen med lillebror – utan dig hade det aldrig blivit klart.

Liten prins har varit riktigt bister idag. Sur, tvär och grinig. Argsint och sagt dumma saker, fula ord och varit allmänt motvalls och ur gängorna. När jag bett om hjälp har han stampat, skrikit och vägrat. Kastat det han skulle plocka upp.

Då fick mamman nog. Jag tror att jag hördes över hela norra hemisfären och jag körde in ungen på rummet med förbud att både synas och höras på en lång stund.

Jag är så ovan att inte kunna själv. Jag hatar det med hela min svarta själ.

När prinsen kom ut var han spak. Ja, det är jobbigt för honom också. Men han är stor nog att förstå att jag behöver hjälp när jag ber om den och inte sucka och stöna. Vi har pratat om det och han har förstått och bitvis är han ljuvligt hjälpsam och oerhört omtänksam.

Och bitvis är han precis tvärsom.

Det är söndag idag och söndagarna brukar bestå av söndagsblues och kanske var det den som spökade när han inte ville nånting… När han åt pyttelite till frukost och inte ens hälften av sin lunch och var hungrig men inget dög, när han ville spela men inget spel var bra nog, när han ville ut men ändå vara inne och leka och ville till syrran men helst stanna hemma…

När kvällen kom och han landade efter timmarna med syrran så ville han inte vara hemma utan följa med hem till henne, han ville inte duscha och han ville inte äta mat för vi hade ingen snitsel och det var det enda han kunde tänka sig att äta…

Jag gav honom ögat och han klev in i duschen och fick hjälp med håret. Han duschade länge, länge. När han kom ut var han skrynklig och maten var klar och det dög med pasta och falukorv. En halvtimmes spel och plötsligt var alla spelen bra nog, så märkligt.

Att få somna i mammas säng satte pricken över i för honom och han var allvarlig när han sa: ”Ibland vet jag inte varför det känns sådär argsint inuti mig och jag blir bara ledsen efteråt men jag KAN inte låta bli att skrika och vara arg när det känns sådär.”

Jag berättade att när hans storasyster var åtta år hade hon ett svart moln inuti sig som regnade ett svart regn och när det svarta molnet var framme var hon arg och ilsken också. Så det är inte ovanligt, alla människor är arga ibland men man måste lära sig att inte släppa ut det arga på andra människor om det inte är deras fel…

Han lovade försöka nästa gång och jag sa att han kan väl tänka sig att han är en jediriddare som slåss mot det arga och stänger in det i en liten låda och det skulle han försöka med… Tankens kraft är stor. Jag minns att  jag försökte få sessan att hantera sin huvudvärk på det här viset när hon var liten och det lyckades ofta.

Nå. Ny dag, nya bekymmer.

En låt som följt mig idag igen är den här:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: