They are coming to take me away, haha!

They are coming to take me away, hihi haha!
They are coming to take me away, haha! They are coming to take me away To the funny farm. Where life is beautiful all the time!

Nej, det har inte slagit över. Sådär värst. Tvärtom, det känns ganska bra idag, jag har fått gjort det jag ska och jag har fått två kursböcker varav den ena var absolut nödvändig för att lyckas utföra dagens uppgift.

Så jag är ganska glad. Över det, åtminstone.

I övrigt, så… har jag inte tid för mina vänner och jag känner mig stressad, irriterad, sur och kinkig. Det STÖR mig när jag inte har tid för en kvarts samtal, ens. Förutom då med kurskamrater på Skype och där försöker vi så gott vi kan fokusera på det vi måste prestera.

Men jag är inte ensam. Alla de kurskamrater jag har som vänner på facebook har på ett eller annat sätt uttalat stress över hur delkurserna är upplagda.

Idag håller jag ihop. Idag känner jag mig stark. Och låttexten ovan fick jag inspiration till av kurskamraterna, för när jobben hopar sig och man inte hinner med familjen, när ungarna undrar vem den sura främlingen vid datorn är och adventsstädningen lyser med sin frånvaro och pressen… att vara inte bara godkänd på kurserna utan även en bra förälder till sina barn, ev bra partner om man nu har en sån, vara en god vän osv… så är det lätt så att man sliter sitt hår, spelar på läppen och får ett fullständigt psykbryt med läppfladder och primalskrik…

När det gått över så skrattar man lite generat, kramar närmaste unge och fortsätter… fungera.

Ska det vara på det viset? Är det verkligen att leva, att ha det så? Var ligger prioriteringarna då? I nuet eller i framtiden? Riskerar man att tappa nuet till förmån för framtiden så man sitter där ensam och bitter med studieskuld men utan familj?

Nå. Nu ska jag återgå till skolarbetet.

För övrigt har jag ringt ortopeden idag, min fot klickar fortfarande när jag går på kryckor och den värker till och från. Så ska det kanske inte vara om den ska läka normalt, och sköterskan skulle fråga en doktor och sen återkomma till mig. Det är nu 5 timmar sen jag pratade med dem, men de hör nog av sig. Eller så. Vi får se om det behöver röntgas om, helt enkelt. DET har jag ju tid med…

 

 

5 svar to “They are coming to take me away, haha!”

  1. Christopher Says:

    En av min fars favoriter, ”They are coming to take me away”…🙂

    För övrigt är vi fler som kan få psykbryt. Nämnde jag att jag slog sönder ett tangentbord på jobbet i frustration över de urusla verktyg vi har att jobba med nuförtiden? Det var bara att kasta det och ta fram ett annat – jag hade ett liggande i reserv sedan gammalt! Vad kollegerna tänkte vet jag inte, det var ingen som vågade säga något till åskmolnet av någon anledning…😉

  2. Tina (din BTH kompis) Says:

    Hej!
    Jag verligen älskar din blogg. Du säger så många kloka och viktiga saker. Det märkliga är att du alltid träffar mitt i prick över hur jag känner det. Tack! Din blogg är en tröst när det känns som att det bara är jag som är trög. Alla andra begriper allting och de verkar ha hur mycket tid över som helst.
    Jag hoppas foten snart rätta till sig och bli bra. Jag tänker mycket på dig…
    Kram❤
    Tina

  3. Christopher: Jag tror psykbryt är ett fungerande sätt att få ur sig frustration och stress, såvida man fortsätter fungera efteråt och inte låter psykbrytet blir normen… Förresten ska jag aldrig mer bli förvånad när du säger att nåt av dina barn gör åverkan på sina tangentbord hemma när spelen ”inte gör som de vill”😉

    Tina: Åh, tack. ♥ Jag är glad att jag lyckas förmedla känslan, för jag skriver utifrån hur -jag- känner, och visst är det en tröst på ett vridet vis, att man inte är ensam?
    Foten, ja. Jag hoppas också, för jag vill verkligen inte ha ytterligare tid i gips😦

  4. Vänner vet när det inte finns tid och ser skillnad på sån frånvaro och frånvaro som kommer sig av att man sitter i ett hörn med en blöt yllefilt över sig. Och vänner väntar. =)

  5. Maria: Ja… och vänner finns där både när man inte har tid pga plugg och när man sitter där med den våta yllefilten. ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: