Reflektioner…

Tentaskrivning är ett utmärkt tillfälle att få ordning på saker. Som avlägsna alla vissna blad på de (få) krukväxter man har. Som att sortera och vika alla udda strumpor man hittar. Som att se snön falla. Och sortera besticken i lådan. Osv. Ni fattar, va?

Förresten – jag fick ett telefonsamtal idag som gjorde mig glad. Alltför sällan vi pratar numera. God vän ringde och ville skicka en julklapp till liten prins och han kommer bli så glad! ♥

När vi pratat klart så skrev jag lite. Läste desto mer. Försökte få sammanhang i två olika vetenskapliga artiklar som skulle kokas ihop till en klok reflektion och diskussion. Det funkade, jag är en jävel på det mesta.

När jag vill.

Emellanåt kikar jag in på olika forum jag är medlem av. Facebook får också ett besök här och ett där. Och så har jag haft bästaste granntanten på besök och vi käkade gott-som-fan (som vanligt) och skrattade.

En sömnfluga måste ha stuckit mig för det var fan vad jag blev sömnig efter maten. Det hade inget att göra med att jag åt så jag blev paltkomamätt. Nä, förstås inte.

När hon gått hem igen blev jag ensam med min rapport. Och kände mig… jätteensam. Helt plötsligt. Det kommer ibland och då får det vara så… Känslan av ensamhet. Jag har ju vänner här och där om jag vill och orkar logga in, det vet jag ju.

Men på facebook skriver alla om allt jävla mys med film, mat, godis och massager hit och dit och jag… sitter och skriver en rapport, jag har inte ens nån som snarkar och fiser varken i soffa eller hundsäng…

Och hjärnan snuddar emellanåt vid en tanke och en fundering. Jag funderar på om nån annan också har tankar och funderingar i samma våglängd, på samma frekvens.

Som jag.

För övrigt finns det en annan låt med Mauro Scocco som jag har oerhört starka minnen till. Från 80-talet, detta märkliga årtionde.

Annonser

2 svar to “Reflektioner…”

  1. Självklart finns det fler som känner likadant som du gör. Vänner finns men hörs inte av som de borde. Ibland är nätet stendött, kan det vara så att man inte ser skogen för alla träd?
    Facebook suger, statusuppdateringarna är så djuriskt enformiga och ”fredagsmys” har blivit ett urvattnat ord som borde…bort.
    Vinterkylan gör att folk sitter hemma och myser med datorn framför ögonen -tänk vad smidigt att ignorera allt varmt, realsocialt och trevligt umgänge med en liten electronic device i knät. Men batteriet värmer JU.
    Frekvensen är densamma.

  2. Disshour: Välkommen till bloggen. 🙂

    På något underligt vis är det en tröst att jag inte är ensam att känna så… Och ja, i många fall ser man inte skogen för alla träd – det är nästan legio oavsett vad man suktar efter. Tror jag, dårå.

    Fast att ignorera realsocialt (love the word!) umgänge är INTE vägen framåt. Hur mycket batteriet än värmer. Typ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: