Vardag snart?

Liten prins är hemma.

Pigg och kelig som en kattunge. Fräsig som en lokatt. Gosig som en kramnalle. Grinig som en grizzly.

Han pendlar mellan ytterligheter innan han landar. Vi såg på barnprogram en lång stund, jag slumrade i soffan med hans hand i min under täcket båda två… Nära. Tanka närhet.

Trygghet.

Jag vaknade mitt i natten och kunde inte somna om. Framåt halv fem somnade jag och han kom hem halv sju… Trött. Planen är (som alltid) att lägga sig i tid. Ikväll. Igen.

Dagen ska bestå av att läsa. Artiklar. Granska kritiskt. Fundera. Söka mera. Litteraturanknyta. Plugg, plugg, plugg. Det måste framåt steg för steg. Jag är inte särskilt förtjust i vetenskapsmetodik om jag ska vara ärlig.

Prinsens dag består av legobyggande. Vi bar ut allt lego i köket och prinsen leker utspritt över hela köksbordet. Bygger. Fick tips om nåt att bygga och satte genast igång, mamma är bollplank i tankeverksamheten.

”Hur gör man för att…” och ”du vet den där, den ser ju ut så…” Idéerna går kors och tvärs i hjärnan på liten unge. Somligt förkastas, somligt hörs ett ”Yes!” när det blir som han tänkt.

Lego – världens bästa leksak?

Snart är det vardag igen. Jag har liten prins hemma i tolv dagar och jag gillar varenda minut, även grizzly-lokatt-grinolleminuterna. ♥

2 svar to “Vardag snart?”

  1. Lego är perfekt. Det väcker handymaninstinkterna till liv i vem som helst, oavsett ålder. Halva arbetet går åt när man planerar bygget.
    Hur ska jag göra då, hur ska jag lösa det, kommer detta att funka eller välter skiten då?
    Handymannisar får alltid skit för att de jobbar så slött. Inget kan vara mer fel. En handyman arbetar innan han tar verktyget i sin hand, därefter handlar det bara om ren montering.
    Ledtråden i legobygge är motvikt. Det ska man alltid se till att ha en, oavsett ålder, oavsett ämne, men speciellt när man bygger nåt på uppdrag av andra.

  2. Disshour: Att det går åt planerande och tänkande är skitbra. Då skapas nya ledningar i hjärnan. Vad gäller handymän och om de får skit – ibland så jobbar handymän väldigt mycket utan att man ser det före de tar verktygen i händerna och då är det väl inte så konstigt om man kritiserar tidsåtgången i pre-monteringsfas? Fast nu pratar vi inte lego antar jag? (Jag är inte så hemma på handymän, tyvärr. Jag ökar gärna empirin i det fallet.)
    Vad gäller legobyggaruppdraget så förevigades det. Men motvikten var i just det här fallet mer en tänkt sådan än en faktisk. Förklaringen fanns i det imaginära – fantasin påstod att det fungerade på ett specifikt vis och då måste det ju vara så?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: