Godmorgon 2011…

Eller god middag?

Gårdagkvällen var fin, god mat och mycket pang. Jag hade köpt alkoholfri cider att skåla i men sessan ville öppna sin flaska bubbel som hon sparat sen studenten. Sessan gillar inte alkohol och jag var praktisk, präktig och tråkig när jag sa att hon skulle strunta i att öppna den eftersom hon skulle ta en klunk och inget mer.

Sessan lyssnade inte utan sa ”nu ska jag dricka bubbel, mamma. Du har fel.” Jaha. Sure.

Vi öppnade flaskan och vi skålade in det nya året och det pangades till höger och vänster… Sessan ringde storprinsen och önskade gott nytt år, lilleprins jublade åt alla pang OCH att han var uppe vid MIDNATT.

Bubblet var gott. Väldigt gott. Jag fyllde på mitt glas. Sessan… tog en mun och grimaserade. Pinade i sig ett knappt glas. Hällde ut slatten. (Men jag sa INTE var-var-det-jag-sa. Faktiskt.)

Eftersom gott bubbel inte får förfaras (?) och slösas bort i vasken (här vaskas inget, så rika är vi inte) så fick en mamma offra sig. Efter andra glaset fick mamman bubbel i huvudet och värme i magen.

Efter tredje glaset gick liten prins i säng. Då var klockan närmare ett och sessan packade ihop och drog hem en stund senare…

Det har sina nackdelar att dricka bubbel efter midnatt, hur trevlig effekten än är… Att lägga sig var inte att tänka på. Så… jag satt uppe en stund och bubblade. Det drabbade somliga som försökte avsluta lite fint efter nån timme sådär. *flin*

Och det drabbade undertecknad när liten prins vaknade. Att nattsudda med bubbelhuvud är inte väldigt kompatibelt med prinsmorgnar. Som tur är vaknade han vid tio, men kunde lika gärna ha sovit till lunch mtp när han somnade.

Men bubblet är snällt mot huvudet, jag är bara trött. Och kan lika gärna vara trött av nattsuddandet som av bubblet.

Vi tar det lugnt idag. Tv och dator. Spel och leksaker. Det förstnämnda för oss båda, det sistnämnda för liten prins. Framåt kvällen måste jag samla ihop mig och göra lite skolarbete, jag ligger efter känner jag.

No rest for the wicked.

(Jag skulle vilja ha förmågan att sjunga precis så vackert…)

Och jag funderar, utan att riktigt förstå… Hur det kunde bli som det blev, hur det kunde ha blivit annorlunda och varför det faktiskt är som det är och hur det kommer sig att det får fortsätta vara så… Somligt -är- svårt att förstå.

Jag saknar ett av mina barn varje dag och han finns ganska nära men ändå så långt bort…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: