Long as I can see the light…

Söndag – söndagsblues…

Imorgon kommer liten prins hem och han har varit saknad. Livet är som det ska när han är hemma, det är då jag är hel.

Helgen har gått fort, som vanligt. Vi tog pluggledigt över lördagen vilket visade sig vara lika så bra, då jag drabbades av migrän. Men idag har vi suttit några timmar igen. Ny delkurs börjar snart, vi ska läsa in oss på en bok och utifrån den välja en filosof vi ska gå på djupet med.

Det låter intressant och roligt. Jag hoppas min nyfikenhet återvänder.

För övrigt så är min känsla av… blues… något som förmodligen hänger kvar till jag kan börja motionera igen. Motion och promenader med granntanten har varit både ett glädjeämne och medicin för min melankoliska själ.

Och jag saknar det.

Två veckor är det kvar till jag ska röntgas. Två veckor till jag får veta om foten är läkt eller inte. Jag hoppas förstås på att den är det, och att jag så småningom kan börja gå mina promenader igen.

Jag behöver dem. Vi behöver dem.

Jag försöker ha rätt mindset. Jag försöker ha fokus på framtiden, skolan. Jag försöker tänka positivt och inte fastna i en negativ spiral som inte leder till något annat än elände. Jag försöker.

Mindset. Det är nyckeln till allt.

Fokus.

As long as I can see the light.

Förresten: Jag har börjat mitt sockerfria liv. Önska mig lycka till. En annan sak: Jag vann inte storvinsten på Lotto. Heller.

Ett svar to “Long as I can see the light…”

  1. Granntanten Says:

    Ja,VI behöver dem. Saknar *oss*. Men snart min vän! Snart kan vi nog sätta igång dig :)Två veckor till. (håller tummar och tår)❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: