Dag 3.

Det är tredje dagen i mitt nya sockerfria liv och det känns konstigt.

Sockerfritt, förresten. Det är inte så att jag varit nån storkonsument av godis, läsk och fikabröd precis. Nej, med sockerfritt menar jag att jag försöker leva kolhydratfritt.

Det sägs att man inte ska vara hungrig alls och det sägs att det ska funka. Jag är skeptisk till det, mest för att det är så enormt tvärtemot vad jag tidigare levt efter och trott på. Och jag är även skeptisk för de som anammat ”livsstilsförändringen” som det innebär tenderar att bli fanatiker.

Och fanatism skrämmer mig. Av vilken sort det än är.

Hur går det då? Tja, idag har hjärnan varit nån annanstans. Jag är inte direkt sötsugen, det är inte så att jag längtar efter bröd, pasta eller potatis. Eller fikabröd för den delen heller. Men jag har varit frusen och off och hjärnan har känts seg och slö.

Det är jag inte van vid.

Kanske äter jag för lite, även om jag nog kommer upp i mängd kcal… Nu ska man iofs inte räkna kcal när man ska leva kolhydratfritt men… Det känns konstigt.

Min frukost bestod av ca 1-1,5 dl turkisk yoghurt med kanske en halv dl tinade hallon och en halv msk solrosfrön och en halv med linfrön.

Lunchen bestod av två kokta ägg, en msk majonnäs, tre skivor skinka, en tomat, tre ringar paprika och en handfull oliver.

Mellanmål blev två skivor skinka med lite färskost bredd på.

Kvällsmat var en kycklingsallad som sessan kom hit med i utbyte mot köttsoppa som jag kokt, det var blandad sallad, kyckling, tomat och gurka. Till den la jag en näve oliver och en näve ostkuber jag skurit från hårdosten. Och en yoghurtsås på turkisk yoghurt och majonnäs med vitlök i.

Kvällsmellanmål blev en dl keso och 7-8 tinade jordgubbar.

För lite eller för mycket? Det har känts lagom i mängd och jag är inte hungrig. Till detta dricker jag då vatten, men jag har även druckit kaffe med (röd) mjölk i. Ca 3 dl mjölk totalt, kanske.

Vi får väl se om något händer, jag är beredd att ge det en långvarig chans. För att gå hemma med foten i (fotboja) aircast utan att kunna motionera har gjort att de kg jag kämpade så hårt att gå ner förra året numera har återtagit sin plats.

Yay. Eller inte. Metoden jag använt förra året var att leva sunt, röra mig mycket och max äta 1600 kcal/dag ( i samråd med dietist, jag har följt svenska dietisters normala kostråd).

Med en kraschad sköldkörtel kan man aldrig nånsin ”unna sig” utsvävningar utan att det direkt syns på kläder, våg och runt midjan. Tvärtom är det en ständig kamp för bibehållen ämnesomsättning trots normalvärden och hög dos levaxin.

Men priset för min kraschade sköldkörtel betalar jag ändå med glädje. Jag slogs mot draken och vann. Jag finns här för dem som behöver mig mest.

Även om jag helst ville att det skulle finnas lite mindre av mig. Typ runt mage och rumpa.

6 svar to “Dag 3.”

  1. Jag tror säkert att Annika Dahlqvists lchf-modell funkar, men det är som du säger, fanatism skrämmer mig.
    När hon kör sina lchf-kryssningar med enl henne etablerade vetenskapsmän och andra tungviktare som utan att tveka påstår att man får cancer att backa eller stanna av för att man minskar sockerintaget så har det gått åt helvete för långt.
    Sunt leverne och ett realistiskt synsätt, javisst.
    Fanatism -nej tack!

  2. Disshour: Ja, fanatism är scary shit. Och -egentligen- tror jag att en lagom balans av kolhydrater, protein och fett är det bästa i längden. För de flesta. I kombination med motion, folk rör åt helvete för lite på sig. Stillasittandet har blivit en livsstil, både hemma och på jobbet.

    Men att vetenskapsmän påstår att man kan pausa cancer genom att fimpa sockret är inte vetenskapligt, det skulle jag vilja se bevisat. Däremot betyder inställningen enormt mycket när man drabbas av sjukdom. Med en aktiv vilja och absolut tro på att man ska klara det har man med all sannolikhet en bättre förutsättning än om man ger upp och tror att det går åt helvete.

    Men mirakel kan inte ens inställning och mindset utföra.

  3. Jag. Älskar. Dej. Sådetså.

  4. Tulle: Rwyf wrth fy modd i chi hefyd! ♥♥♥

  5. Vet du chansen är större att du vinner 10 mille än att du skall bli en militant kolhydrathatare (jo vi har sådana på jobbet).

    Det är också stor skillnad på att berätta om fördelarna man har upptäckt med en metod och att hota de runtomkring som inte tror på den med död, pest och pina.

    Lycka till, jag sitter här och hejar på. Kanske kan du förresten lägga till lite mer protein till frukosten.

    Kram Åse

  6. Nej, jag är inte militant på några sätt, möjligen militant carnivor, då… Och det är inte min natur att köra ner min åsikt i halsen på folk heller. Vad gäller protein till frukost, så ids jag inte. Men kunde möjligen lägga till ett ägg ifall jag ser till att ha färdigkokta i kylen. Problemet är att min mage börjat protestera mot fettintaget, jag gjorde en supergod sås igår men fick böta för det inatt.😦 Det kan bli ett problem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: