Grädde på moset…

Vad är det som kan slå nedanstående deprimerande inlägg om husarrest och fotboja i form av aircast och kryckor?

Kanske att vakna med 39,2 i feberfrossa? Möjligen?

I vilket fall så var det vad som hände. Med huvudvärk och värk i kroppen dessutom, förmodligen pga feber. Så vad som än passerar systemet nu hoppas jag det passerar snabbt, för jag har inte tid att ha bomull i skallen och svid i ögonen när jag ska läsa till muntan i nästa vecka.

Faktiskt.

Men man ska lyfta blicken och se framåt, har jag hört.

Så för att hitta nåt positivt med den här dagen… Så kan jag lyfta blicken och se att solen skiner som en tokig. Det är ljuvligt. All snö i min trädgård är borta, det är mindre ljuvligt, nu syns ju vad jag inte gjorde innan snön kom sådär pang bom plötsligt en vecka efter jag bröt foten.

Men allt har sin tid.

En annan positiv sak är att jag har deltagit i en tävling där man kan vinna en Samsung Galaxy Tab och jag tänker att om det finns lite karma i världen så borde den ju vara min som i en liten ask, visst?

En tredje positiv sak… Nä, där var det stopp. Nån som har lust att skapa en positivitetslista åt mig? Saker jag kan vara glad åt för att…

Affirmeringar fungerar. Jag VET ju det. Men ibland är det jävligt svårt att hitta dem, att faktiskt förändra sin tanke till det positiva än negativa – även om jag försöker så gott jag kan. Det kommer inget gott ur att ständigt gå omkring och tro det värsta om allt, det sämsta om folk och att allt alltid är åt helvete fel, dumt och nån annans ansvar och att jag själv bara är ett stackars offer i martyrkofta.

Nej, jag vet att vi alla har eget ansvar över våra egna liv och beslut och vi väljer själva hur vi vill hantera livet som vi möter. Oavsett vad som hänt igår, eller i det förflutna. Somliga dörrar är stängda men det borde finnas tillräckligt många dörrar öppna för att fortfarande kunna välja…

Det ÄR min övertygelse.

Även om den sviktar ibland. Som nu. När jag inte bara har en jävla fotboja och kryckor i sex veckor till utan även fått en virus som springer runt i kroppen och sänker mig…

Men visst, det kunde varit värre. För ett år sen hade jag århundradets värsta förkylning som gav mig både lunginflammation, bihåleinflammation och öroninflammation. På en gång.

Där är jag inte. Ännu.

Nu: Åter till existensialismen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: