Hjärtedag…

De ringde från fritids imorse. Som tur var hade jag inte satt luren på ljudlös som jag brukar, så de väckte mig halv åtta.

Liten prins var inte pigg. Sa de. De sa han inte ville äta och satt och mådde illa och hulkade. De var inte säkra på om han var sjuk ”på riktigt” eller inte men ville ta det säkra före det osäkra. Så liten prins kom hem till mamma.

Han såg förvånansvärt lidande ut när jag öppnade dörren åt honom. Lite för lidande för att jag riktigt skulle gå på det, och frågade när han kommit in om han var sjuk på riktigt eller bara mammasjuk och sugen på att vara hemma? Han tittade på mig och undrade troligen hur jag kunde veta och sa ”lite av varje men mest mammasjuk… Fast jag HAR faktiskt ont i huvudet.”

Ja, jag såg i hans ögon att han hade huvudvärk så han fick vara hemma. Hos pappa går han upp vid fem varje morgon och är på fritids mellan kvart över sex och halv fem. Två gånger i veckan sitter han och tittar på när pappan instruerar i sin sport, då är de hemma halv nio. Jag förstår att han är trött, slut och förbi när mammaveckan börjar.

Så liten prins klädde av sig alla kläder och kröp ner i min fortfarande varma säng och sträckte ut sig som en liten sjöstjärna och suckade nöjt: ”Det är så SKÖNT att vara hemma och din säng är så mjuk och varm och skön!”

Men eftersom han varit vaken sen fem och avstått frukost på fritids för att få dem att förstå hur sjuk han var så höll han strax därefter på att svälta ihjäl. Fast han hade huvudvärk och mådde lite illa. Det rättade till sig med täcket i soffan och yoghurt och mackor. Där låg han och slumrade till klockan var närmare halv elva, jag hörde knappt ett pip från honom. Lilla hjärtat mitt.

Efter det var det nog lite tråkigt hemma, särskilt när han insåg att det var alla hjärtans dag och att de ju skulle fira det i skolan och få hjärtansgodis av fröknarna och att det tovade ullhjärtat som han skulle ge mig var kvar i skolan… Fel dag att inte vara pigg på, alltså. *S*

Men vi tog oss till ica och fixade lite hjärtedagsfirande efter lunch (pannkakor, såklart…) och jodå, ljuvligt värre hade vi det, min lilla prins och jag. ♥ Sessan kom på besök också, fast hon är sjuk som en överkörd grävling och hes som en flock kråkor, hon hade varit på apoteket och hämtat penicillin så nu blir hon väl förhoppningsvis piggare snart. Nån tårta ville hon inte ha, hon nöjde sig med yoghurt och proviva, stackaren.

Hjärtedag, hjärtebarn… Trots sjukor och elände så har vi det fint, jag och ungarna mina. ♥

Förresten är jag nog frisk nu. Febern är troligen över, jag känner mig piggare. Det var troligen ett ”virus” jag drabbades av, jag såg häromdagen att jag hade ett finprickigt utslag från halsen och neråt över hela bålen, och jag har haft alla pricksjukdomar man kan ha. För sådär 30 år sen minst.

När man är frisk tänker man aldrig på hur bra man faktiskt mår, hur väl man fungerar och hur skönt det är att kunna äta, dricka, röra sig, andas och fungera utan större bekymmer. Man tar det så för givet. Och man tror, att bara man blir frisk, så kommer man vara SÅ tacksam för det, varje dag.. resten av livet…

Jo, eller hur. När man väl är frisk så hittar man annat att fokusera på och glömmer bort hur jävla skönt det faktiskt är att vara frisk.

Så – hjärtedagen till ära. Känn efter. Sträck på er. Ta ett djupt andetag. Känn hela kroppen från tårna till huvudet. Njut av att den fungerar så pass bra som den gör. Gå sen och ta hand om den, ge den TLC, näring och motion så som den behöver. Älska -self-. Ta hand om -self-.

För det är trots allt det enda vi kan vara hundra procent säkra på. Att kroppen är det enda vi har med oss varje dag till den dag vi dör. Är den då inte värd att tas om hand på vårt allra bästa sätt? (Jag anser att vi tar bättre hand om våra statusprylar och bilar än våra kroppar… trots att vi byter ut dem med jämna mellanrum.)

Det finns ett danskt ordspråk: ”Man ska vara god mot sig så länge man har sig.” Det är viktigt. Och nej, det betyder inte att falla för alla frestelser och njutningar som finns. Det handlar om att ta hand om sig. Så vi kan fungera så bra vi har möjlighet till med tanke på våra förutsättningar.

Älska sig själv.

Det är där det börjar. Och slutar.

 

2 svar to “Hjärtedag…”

  1. Åh vilket bra inlägg!! Du har så rätt. Om vi inte kan älska och ta hand om oss själva, hur skall vi då kunna älska och ta hand om någon annan? Vi måste, precis som du skrev, älska hos själva. Det börjar verkligen med det.

    Kram på dig!!

    P.S Ta hand om dig och känn hur frisk du är… D.S

  2. Granntanten Says:

    Lika klok som vanligt!! Tänkvärda ord. Tack och kram❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: