En bra dag…

Idag struntade jag i allt vad skola hette. Idag ägnade jag dagen åt den minsta  av de tre som är mitt hjärta närmast…

Vi tog en heldagsutflykt till residensstaden och gjorde som jag planerat. Buss och tåg dit, lunch på Mac Donalds. Två Happy Meal – prinsen fick båda leksakerna. Han blev jätteglad. ”Får jag BÅDA? Åh, vad du är SNÄLL!” (Det är enkelt… att göra en liten prins glad. Han är inte direkt bortskämd med att få saker.)

En sväng inom leksaksaffären där liten prins hittade en ask med Lego Technic som man kunde bygga ihop till två olika saker, antingen en lyftkran eller en frontlastare, eller var det en dumper… Han fick den. ”Är det min namnsdag idag?” frågade han. (Nej, bara en utflyktsdag, hjärtat.) ”Men eftersom jag får en sån här fin leksak?”

(För att jag älskar dig. För att jag inte kan åka på en skidsemester eller solsemester eller ens till huvudstaden så du får gå på museum, mitt hjärta…) Men det sa jag förstås inte.

Sen gick vi förbi djuraffären för att se vad de hade – röda kampfiskar fastnade prinsen för. ”Men vi har ju redan en vacker blå och två fruar, det räcker ju med det för annars måste vi ha ett till akvarium för man kan inte ha två kampfiskhanar ihop, det vet jag ju.” Kloka barn.

Till slut kom vi till målet för resan. Leos Lekland. Av med skorna och vi var inne. Liten prins såg sig omkring och ögonen lyste. Han försvann in i burarna av nät och jag såg honom brett leende. Nästa gång jag såg honom var han genomsvettig och ögonen lyste, leendet var kvar. Och han hade hittat en klasskompis som han lekte med.

Med jämna mellanrum fick jag tanka i honom vatten – de visade när vi kom in var vattenkranen fanns och var glasen stod och uppmanade prinsen att dricka mycket, för det behövs när man leker. Vi fikade också men fikan var inte så viktig, det var viktigare att leka, leka, leka… När vi nu var där och hade chansen.

”Det här är min lyckligaste dag” sa han i en kort paus. Några gånger krockade han, slog i huvudet eller ett knä och kom och sökte tröst. Jag var parkerad i en lädersoffa, han skötte lekandet själv. Hela tiden brett leende och med lysande ögon och med genomsvettig tröja och röda kinder. Nästa gång tar vi med ombyte, tror jag.

Sen skulle vi gå till bussen, det är ganska långt. Och det hade blivit kallt, tio minus och det kändes. Prinsen frös trots bra kläder. Han var trött och hade lekt slut på sig och vinden pinade oss. Men väl på bussen så planerade han att bygga sitt lego när vi väl var hemma, jag lovade lite lördagsgodis också, och vi ringde hem sessan. Köpemat som avslutning på en  lång intensiv dag, lördagsgodis och film.

Fluffet fick ett märgben, den stackars hungriga hunden sa till mig att han inte fått någon mat på minst en månad. Med kortison i systemet är han galet matfixerad. Jag veknade lite och gav honom några bitar hundgodis dessutom. (Och när vi varit borta idag, hade älskade finaste sessan varit hos oss och dammsugit… ♥ Sånt värmer ett mammahjärta.)

Prinsen hann knappt äta nåt godis och såg bara delar av filmen för han byggde lego på vardagsrumsbordet… Det gick bra i början, men allteftersom tröttheten kom ikapp blev legot dumt och ville inte och fastnade fel och ja… Vi bestämde oss för att låta resten vänta till imorgon.

När han väl var isäng somnade han på ungefär trettio sekunder.

Det har varit en bra, bra dag. ♥

Ett svar to “En bra dag…”

  1. Vad härligt att det blev sådär som du hade tänkt dig! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: