Ibland avskyr jag nätter…

Särskilt fullmånenätter.

När sömnen uteblir och känslorna åker berg och dalbana. När dagen varit full av plugg och hushållssysslor och hjärnan inte kan varva ner. När nerverna sitter på utsidan och jag är känslig, känslig, känslig.

Fast jag inte visar det för nån.

När glädjen över ett samtal med en vän ersätts av ekande tomhet när det är slut.

Fullmånenatt.

När ensamheten ligger som en tung våt filt över axlarna. Fast jag inte är ensam, fast jag har liten prins hemma och sessan varit här och käkat och umgåtts.

Ja, ibland avskyr jag nätter. Särskilt när sömnen uteblir och jag vet att jag kommer drömma mardrömmar när jag somnar. (Också något som är frekvent under fullmåne)

(Och något jag hörde idag gjorde ont… Ondare än jag trott det skulle göra. Jag hade glömt att ha skyddsvästen på mig.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: