Going to my happy place now…

Det har varit en ovanligt påfrestande dag. Och jag är hormonell.

Det blev inte så mycket gjort på nya arbetet. Fast vi har skapat en god rutin för pluggandet iaf – det känns skönt. Men vi satt och väntade och väntade på betyg på tentan vi jobbade så hårt med – det var sista dagen idag och de hade lovat betyg ”under dagen”.

Det kom vid tvåtiden. Och jag ska komplettera – fine, det kan jag köpa. Jag såg luckorna. Det är inte så våldsamt mycket heller. Men jag hade hellre fått det beskedet för en vecka sen, då hade jag relativt gott om tid att göra nåt åt saken – och många av kurskamraterna (med andra handledare) hade fått sina betyg förra veckan.

Nu blir det ytterligare sten på börda, liksom. Nu, när nya jobbet tagit rejäl fart. Så ja, jag fick ett seriöst sjunk i eftermiddags.

Sen efter en stund ringer det på Skype, vilket jag är ovan vid då det inte brukar hända annat än när vi har våra grupp/studiegrupps-chatter. Det var nya handledaren som skulle berätta att vårt PM för nya jobbet är godkänt, med beröm. Lite tips och feedback och där tog jag ett skutt upp igen.

Men det är mer att göra med dessa jobb än man kan tro. Fast det ska fan gå. Vi har en bra stomme som vi bygger på, en idé och en riktning. Det är värt en hel del.

Men sen kom prinsen hem från fritids igen. De ringde och sa: ”Ja, han var så bestämd på att han skulle gå hem vid tre – fast det inte står nåt på schemat och när jag kom tillbaka så hade han gått hem.” Vikarie den här gången. Och när prinsen kom var han på ett farligt humör.

Jag har bokat tid till möte nästa vecka med personalen, de SKA inte släppa iväg honom hem, när jag inte ringt och sagt att det är okej. Hon sa: ”Men vi kan ju inte passa på honom hela tiden, om han går hem så gör han. När jag tittade ut så såg jag honom redan borta vid centrum” Nej, min själ. Det ska han inte göra. Och jo, det är deras jobb att se till att han är där så länge han ska.

Jag har pratat allvar med liten prins idag. Trots att han var på farligt humör. Han FÅR verkligen inte bara sticka sådär. Han försökte slingra sig. Imorgon är jag officiellt inte hemma och jag har tänkt börja plugga från bibblan så småningom när foten håller för att gå dit och hem. Det ska jag meddela både liten prins och fritids. Undrar om de hade släppt hem honom för att han SÄGER att han ska gå hem om de inte vetat att jag pluggar på distans? Om jag varit på min arbetsplats? Skullentetrodetva?

Jag är trött ikväll. In i märgen trött.

Jag behöver en kram. Av någon med intensiv blick, mjuk röst och starka armar.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: