Hej måndag…

Fy fan vad jag inte gillar måndagar i jämna veckor. Hittills i år har EN måndag en jämn vecka varit en bra måndag… Och det var när jag tog min time-out från verkligheten.

Idag var den inte bra.

Somliga saker har jag diskuterat under en period med min yngsta sons far, och vi är inte överens. Om något. Men vi kan inte diskutera det för det slutar alltid med att jag inte får en syl i vädret och pappan pratar (eller skriker) otrevligheter i mitt öra. När jag ber om ordet (säger ”kan du vara tyst så jag får prata till punkt?) så lägger han på i örat på mig.

Och så skedde även idag.

Jag har försökt få till ett möte hos familjerätten men han vägrar att gå dit med diverse argument mot att komma överens om något, för det är bara jag som har problem, inte han. Ja, men då kan man väl diskutera dem, då? På ett ställe där båda får komma till tals och nå en överenskommelse eller en förståelse för det som oroar?

Nej. Det är ointressant. Och jag blir så frustrerad.

Dessutom blir jag överöst med otidigheter, förolämpningar och lögner om hur alla i min närhet, dvs min familj och mina vänner, baktalar mig bakom min rygg. Hur oerhört fel jag gör, tänker och beter mig mot inte bara honom, utan även mot liten prins och mot alla i min närhet – familj och vänner…

Om man skiljer sig så blir man inte fri. Man blir dömd till livstid.

Och ja, jag vet att det är ett tvåeggat svärd. Men jag är beredd att diskutera, jag vill prata om saken och jag tycker att det är bättre att ta upp en diskussion när den behövs (eller efterfrågas av den andre) för att kunna ha en fungerande relation som föräldrar.

Och nej, jag tänker inte lösenordsskydda detta. Jag lämnar inte ut någon. (Mer än att jag tycker min lilla sons far är en idiot, då. Det har nog framgått rätt tydligt genom åren i alla fall.)

2 svar to “Hej måndag…”

  1. Dysnomia Says:

    Tänka sig.. Jag har återkommande, i samma läge, fått höra att ”jag skulle bara visst vad mina kompisar säger om mig bakom min rygg”. Så..förvånande att de använder den båda två. Eller inte.

    Håller för övrigt med om ”Om man skiljer sig så blir man inte fri, man blir dömd till livstid”. Det är precis så det är.

  2. Dys – Nej, det är inte särskilt förvånande. När argumenten tryter tar förolämpningarna vid. Allt för att skapa en känsla av osäkerhet, eller att göra illa. Man har ju trots allt delat så mycket att det inte är svårt att sticka kniven i de ömma punkterna, och orsaken till att de gör det begriper jag inte.

    (Och jag är övertygad om att det finns en eller annan läsare av min blogg som läser den enkom i syfte att vidarebefordra vad det står härinne…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: