En torsdag som känns som fredag…

Jag vet inte vad det är med våren men det känns som att tiden går i hundranittio?

Ta tex det här med de japanska körsbären. Från det att de stod i knopp, redo att spricka ut, till att vara överblommade så har det tagit knappt en vecka. Underbart är kort, sägs det. Men måste det gå så fort?

För några dagar sedan började mitt stora körsbärsträd på tomten blomma. Det känns också som ”för tidigt” för det, det ska inte blomma förrän mitten av maj?

Och påsklovet. Det har bara rusat iväg i en rasande fart. Det är snart fredag och liten prins har varit hemma med mig och vi har bitvis haft det underbart och bitvis har det dåliga samvetet gnagt mig för att jag inte GJORT nåt med honom… För att han har gått till en kompis och varit där i många timmar medan jag pluggat som en tok så ögonen svider och hjärnan blir trött… För att det inte är jag som umgås med mitt eget barn när han är fri från skolan.

Det dåliga samvetet är en ständig följeslagare, vad jag än gör känner jag att jag inte räcker till. Jag kan inte vara överallt, göra allt. Även om jag vet att liten prins haft det bra hos kompisen med familj så har jag ändå dåligt samvete – det är lättare för mig att ha andras barn hos mig än att ha mitt barn hos andra av nån konstig anledning?

Men. Vi har ändå grillat ikväll. Som nån sorts.. kompensation till liten prins och till kompisens familj, kanske? Vi behövde alla äta och vi gillar alla att äta grillat och det är fint väder och trädgården är inbjudande och grillen ska ju användas… Kött hade jag i frysen och det blev kalas. Med varsin öl för föräldrarna. Det var vi värda.

Och imorgon ska jag inte plugga, imorgon ska jag och liten prins göra roliga saker, eller så åker vi in till stan och köper joggingbrallor för ALLA byxor är helt plötsligt för korta i benen?

Kanske går vi och fiskar eller kastar sten i vattnet eller grillar korv på engångsgrill eller så. Nån dag i helgen. Umgås.

Förutom det, så har jag haft finbesök. Av långväga gäst som stannade över natten. Det är kul att träffa människor live som man pratat med online i snart två års tid.

Jag behöver en kram. Badly.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: