Goda nyheter?

Idag fick jag samtal från ortopedläkaren. Han hade tittat på röntgenbilderna och hörde med mig hur det kändes och var och på vilket vis samt när det kändes. Hur ont var ”ont” på en skala? Och utifrån röntgenbilderna och det jag berättade drog han en slutsats – det var att frakturen förmodligen läker som den ska men att det är en rejäl risk att jag fått ytterligare en inflammation/överbelastningsfraktur/stressfraktur på en annan av metatarserna. (Vilket är de där benen som går från tårna upp mot ankeln, typ.)

Jag ska röntga om foten om 3 veckor och under tiden ska jag ändå gå på den så mycket jag kan utan att överanstränga den. Promenera är okej, det är inte farligt att det gör ”lite ont” och gör det ”mycket ont” ska jag avstå. Dessutom ska jag inte powerwalka heller. Men jag ska omgående få remiss till ortopedteknik för gjutning av inlägg till skor.

Iom att jag inte har några skor att ha inlägg i betyder det även inköp av skor. Och även om jag får en remiss betyder det inte att kostnaden hamnar på högkostnadskortet för mig, utan jag får betala inläggen själv. Det är bara vissa diagnoser som tex diabetes och ledgångsreumatism som får inlägg bekostade av högkostnadsskydd.

Inte CSN-studerande fibromyalgitanter.

Men för att jag ska ha en reell chans att må bra så finns det ingen annan utväg än att boka tid till dem och hoppas på att jag kan få dela upp betalningen på ett par, tre gånger. För inläggen kostar ca 1300:-/styck och skor kostar ungefär lika mycket.

Och så får jag hoppas att min tand som ilar emellanåt slutar genast med såna dumheter så att jag hinner betala skoinläggen.

Semester? Sommarlov? Näh, inte på smålands sydkust inte. Eller ja, liten prins får ju vara hemma och vi kommer ju gå på små utflykter till havet förstås. Men att åka nånstans ligger inte i pipeline direkt om jag säger så.

Det är tur att jag har det som jag har det så jag kan känna mig motiverad att fortsätta plugga.

Eller det kanske hade gått lättare att plugga och fokusera på studierna när man vet att resten av ekonomin och vardagen fungerar och flyter utan att behöva känna en ekonomisk ångest så fort man vågar tänka på att saker behövs?

Fan vet.

Men jag får gå på mina fötter. Att ha ont är inte farligt, det är något jag får vänja mig vid. (No shit?)

Och kan jag gå kan jag få utlopp för den stress det innebär att leva på marginalen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: