Det kom ett sjunk…

Och jag vet inte varför. Men idag har nerverna suttit utanpå och det har känts som att jag haft glasfiber i huden. Lättretad och irriterad, jag har behövt bita ihop om grodor som velat hoppa hit och dit…

Jag fick veta att liten prins troligen skulle till pappa idag, om han hann komma hem i tid. En timme före bussen gick fick jag definitivt besked, så dagen har stått på standby kan man säga. Men det har inte varit därför jag varit irriterad och sur.

Utan troligen hormoner som spökar. Jävla hormoner.

Det är barnledig helg, på söndag kommer liten prins hem igen för mammavecka. Sessan tyckte att jag skulle bli så hemskt ensam om jag var barnledig så hon lånade ut ett fluff, snälla hon. Då slapp han dessutom ligga ensam när hon skulle göra stan osäker.

Hon behöver göra stan osäker och fluffet har det bra hos mig.

Jag behöver också… göra stan osäker. Eller iaf göra något annat än vara hemma. Jag behöver miljöombyte och en stunds av och bortkoppling av den verklighet jag lever i. Rymma, åka bort, kasta loss.

För att andas.

Som han sjunger i den där sången, heter den sjumilakliv? Precis just så. Frågan är varför. Varför vill jag fly verkligheten, min verklighet?

Jag kommer inte hem ikväll 
om jag känner mig själv 
Låt oss ta farväl 
av både hjärta och själ 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: