Livet med en prins…

Livet med en prins är inte alltid en lek. Det är en dans på rosor också.

Igår, till exempel. Så började dagen som den alltid gör, med frukost så snart ögonen öppnats och fötterna landat på golvet. (Män… vandrande hunger är vad de är..?)

Somliga ville ha Grilled cheese sandwich, för det var så länge sen. Jodå, mamman serverade. ”Det är så GOTT med smält ost och grillkrydda”. Hmm. (Jag la ihop två skivor rasker med två skivor ost mellan och pressade ihop i våffeljärnet, simpelt men gott enligt en prinsunge.)

Sen hängde han i körsbärsträdet en stund, bären är mörkt röda, mogna och fulla med saft. Kärnor ska spottas långt. (De är troligen också fulla med körsbärsmalslarver, vilket gör att jag då inte gärna äter dem.)

Övriga saker som inträffade var att rollerblades skulle på, med full skyddsmundering. Sen skulle de av igen. Och på en gång till, lite senare. Och mitt i allt bladande kommer liten kille in, kissnödig så han nästan spricker. Förstår ni hur svårt det är att vara kissnödig så man måste stå och hoppa när man har rollerblades på sig?

Och hur svårt det är att öppna shortsknappen med svettiga händer i handledsskydd? Det gick, med nöd och näppe undvek vi ett totalt haveri på kissfronten. Lättnaden när han då äntligen fick göra det han kom in för att göra var påtaglig.

Svettig så det droppade om håret for han ut igen. Blades är så himla KUL tydligen. Jaja, whatever rocks his boat – det är bra att han är ute och rör på sig oavsett vad han gör. Vi gillar motion.

Mellan matlagning, assistens med hjälpmedel för en aktiv fritid och gränsdragning, inköp och logistik försökte mamman plugga. Det gick sådär.

Idag vaknade vi utsövda, medan prinsen fick frukost så startade jag datorn och fick igång hjärnan med lite kaffe. Prinsen kollar Discovery och jag hör från soffhörnet: ””Finns det fallskärmar i flygplanen om de skulle krascha?” Jag: ”Nej.” Han: ”Men varför har dom flytvästar i ett FLYG-plan, då? Det vore bättre att dom hade fallskärmar och låter flytvästarna ligga i båtar, eller?” Jag: ”Eller hur?”

Logiken hos ett barn är glasklar.

Sen blev mamman tvungen att störa sessan som passade prinsen när jag var borta på min time-out. För plugget MÅSTE göras idag och liten prins måste också aktiveras, kompisarna är vid landställen och vid havet, det är helg och han verkar vara enda ungen i området ute. Så jag ”tvingade” sessan att passa lillebror, igen. Jag ville verkligen inte.

Jag ville själv ha gått med honom till havet med håvarna i handen. Själv ha sett honom håva upp havsdjur för närmare undersökning och medföljande diskussion. Jag hade själv velat langa fram mackor med makrill för att hålla svältdöden på avstånd medan äventyret upplevdes. Jag hade själv velat ta aktiv del i vad som är viktigt i en åttaårings liv istället för att tvinga storasyrran passa honom, en storasyrra som nog helst hade velat slappa idag.

Med en klump i halsen återvände jag till datorn när han gick iväg, med veckopengen i fickan och med käk i ryggsäcken. Han hade solglasögon och hatt, det röda håret lyste under hatten och han såg cool ut.

Äventyret började utanför trädgården.

Och jag sitter här. Working on a dream.

I’m working on a dream

Though sometimes it feels so far away

I’m working on a dream

And I know it will be mine someday

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: