På ostfronten intet nytt.

Nej, jag ska inte skriva en krigsskildring.

Men livet, sådant det är, är relativt händelselöst. Iaf i stort. I det lilla händer det saker hela tiden.

Sessan är hos mig och pluggar. Granntanten kommer på fika i trädgården. Jag pysslar om mina fysiska krämpor, så tar granntanten hand om de psykiska. (Hon har att göra, stackaren.)

Jag läser mina böcker, jag har fört en mailkonversation med min handledare och jag upplever honom arrogant och med en tråkig attityd. Jag skiter i honom, jag ska bara ha mina poäng nu.

Mitt i natten pratade jag med en god, god vän. Som jag saknat orden, personen, samtalen… Jag fick bära lite, jag blev buren lite. Som det brukar vara. Som vänskap är.

Och jag fick dela det svåraste svåra. I jämförelse med det är mina egna bekymmer små bleka tussar av intet…

Älskade vän. ♥

2 svar to “På ostfronten intet nytt.”

  1. tack vännen för att du finns….du är den mest lyhörda, begripliga och förståndiga människa jag känner…

  2. J – fina du. Jag finns där jag alltid funnits, alltid kommer finnas. Aldrig längre än ett samtal bort. ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: