Ouch.

En riktigt, riktigt pissig natt där jag inte somnade förrän efter drastiska åtgärder vid halv fyrasnåret på morgonen vaknade liten prins vid åtta, redan. Jag var inte människa då ännu utan bara mumlade något om att han kunde väl fixa sin frukost själv, vilket han gjorde. Han är stor nu, min prins. Ungefär en gång i halvtimmen kom han in och tittade till mig, pussade mig på pannan och frågade saker jag sa ”ja” till utan att fundera så mycket på det.

Så han kollade på tv, spelade ps-spel (bilar, bilar, bilar…) och käkade en hel burk med plommon, köpta igår. (Han är galen i plommon.) 

Vid 10-snåret tyckte han det var tråkigt att jag låg i sängen så då gick jag upp – det är inte ofta han tillbringar ett par timmar själv uppe.

Väl uppe så försöker jag skrapa ihop mina utspridda delar till en helhet, det går sådär.

Idag är det förresten min pappas födelsedag. Han hade blivit 82 år om han hade fått vara kvar hos oss. Han är saknad, älskade pappa.

Att höra Amazing Grace på Edinburgh Tattoo var något han drömde om att göra. En vacker dag tänker jag vara där, och då lär han vara med mig… 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: