Skolstart och myrkrypningar…

Det ena för liten prins, det andra för mig.

Skolan började idag. Liten prins var klar att gå till skolan redan halv åtta, han åt sin frukost och borstade tänder och klädde på sig utan att jag behövde tjata det minsta.

Igår var det annat ljud i skällan och jag skojade med honom om det. Konversationen igår löd något i stil med:

Han: ”Skola och skola, vad ska det vara BRA för när man kan lära sig av att se på Discovery på tv och spela spel på datorn där man måste tänka?!” 

Jag: ”För att mammor ska få lite gjort också nån gång, kanske?”

(Han gav mig onda ögat och bara skakade på huvudet.)

Så idag var jag tvungen att fråga var pojken som inte ville gå till skolan tagit vägen. Jag kunde inte hitta honom någonstans.

Han: ”Meh, det är ju bara första dagen det är kul. Då slipper man läxor. Tror jag iallafall.”

Väl på skolgården så var det många kära återseenden, leende personal och barn överallt. Jag såg inte en enda unge bland lågstadiebarnen som var sur och trulig, alla sprang omkring och ropade hej till varandra. De kollade in de nya bänkarna på skolgården och undrade vad de skulle vara till, för de såg ut som jättestora däck av betong.

En flicka i prinsens klass sken upp när hon såg honom och kom rusande mot oss med armarna slängande, som om hon hade velat ge honom en kram. Han rodnade i hela ansiktet och när tösen tvärnitade framför och stod och hoppade på stället la liten prins armarna i kors, men båda två log och log, och hon sa: ”Hej, vad kul att SE dig!” och han svarade: ”Hej, jag såg dig när du kom, fina flätor du har!”

Gullesötaste gosehjärtan då… Mamman smälte till en liten pöl. ♥

Förutom det, så har jag sovit ruskigt illa i flera nätter nu pga svåra myrkrypningar i ben och armar. Det kommer med ojämna intervaller och nu var det dags igen. Det känns som om någon drar ett snöre med pärlor upp genom blodkärlen från mitten av fötterna till ljumskarna, och från händerna upp till armhålorna. 

Det enda som får det att upphöra är muskelaktivitet, så jag ligger och sparkar och vrider mig som fan. Eller ja, en stark värktablett funkar också, men jag har inga såna. 

Det är vansinnigt obehagligt och det hindrar effektivt sömn, fast jag är så trött framåt tre-fyra att jag helst bara vill gråta för jag vet att dagen börjar tidigt och att det finns få tillfällen till vila när den väl börjat. 

Idag har jag iaf återupptagit mina motionspromenader, då jag gick en rask promenad efter att ha följt liten prins till skolan. Min kondis är inte vad den varit men jag gick mig svettig i ca 50 minuter. Skönt! Förhoppningsvis kickar effekten av motionen in inom nån vecka – jag behöver det.

Studier har visat att 45 minuters pulsökande motion ger samma effekt på kroppen som ett ”lyckopiller”, i form av stressänkning och välbefinnande då det stimulerar endorfiner och andra signalsubstanser i hjärnan. Förutom att man får kondition, bränner kalorier och förhoppningsvis minskar i omfång.

(Jag kan inte hitta just -den- studien, men jag hittar andra studier som visar samma sak, att motion skapar positiva effekter, sänker stress och att depressioner lindras.)

 

2 svar to “Skolstart och myrkrypningar…”

  1. Testa att ta en panodil/paracetamol 500mg – det kan hjälpa mot de förb** myrkrypningarna. Jag kan inte förklara riktigt varför men vet – av egen erfarenhet – att det kan göra nytta

  2. U – jag har provat, det hjälper inte och jag har inga starka piller, jag vill helst slippa dem. Men hösten och fibron brukar inte komma överens så bra.😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: