Ett par dagars bloggtystnad…

Det händer ibland. När jag inte har så mycket att säga, skriva om. Som ens verkar avlägset intressant för någon.

Allra minst mig själv.

Nu, då? Är livet mer intressant idag? Nej, knappast. De senaste dagarna har bestått av same, same. Att ta hand om avkomma som emellanåt har lite svårt för det där med social interaktion. Han har varit inblandad i konflikter både i skolan och hemma.

”Det händer mycket runt honom” får jag höra ibland av lärare eller skolpersonal. Ja, men inte runt honom ensam, tänker jag då. Det krävs två för tango, liksom.

Nej, liten prins är inte en ängel som aldrig gör nåt ont. Men han är heller inte i närheten av att vara den som alltid är orsak till allt, problemet är att han ofta får skulden för det som händer bara för att det ofta händer saker där han är inblandad.

Han reagerar häftigt på provokationer. Ibland för häftigt. Det jobbar vi på, det försöker vi lära oss att hantera. Men när det händer är det bättre att plocka bort honom ett par dagar från det där jobbiga sociala som han kan ha svårt att relatera till, att hantera. Han får inte ”utegångsförbud”, han får istället ”umgås med mamma-tid”.

Det är mysigt. Han är klok och har många tankar och funderingar när vi är ute och promenerar, leker och upptäcker världen. Allt från de latinska namnen på de vanliga nordiska djuren till varför saker måste vara klassificerade i latinska namn, grupper.

Eller så pratar vi om vädret, filmer, känslor, kompisar, mat (varför blir man oftare sugen på onyttigt än nyttigt?) och såna viktiga saker. Att få ta del av det som rör sig i sin åtta-nioårings huvud är en förmån.

Sen har hans hjärta bråkat med honom också. På bara sex dagar har han haft fyra rätt långa hjärtrusningar. Han har haft dem hos pappa, i skolan och han vaknade igår natt med en puls på 220 slag i minuten. Det är mycket. När den var slut så tog det lite tid att somna om, men han fick ändå gå till skolan då han var vaken klockan sju.

Halv ett kom han hem från skolan, vit i ansiktet och med huvudvärk. Han var trött. Jag var mitt i ett seminarie så han fick krypa upp i soffan och vila lite till jag var klar. Lite mellis och en stunds mammagos och det kändes lite bättre. Men han fick inte gå ut och leka, det var han alltför trött för.

Så… Vi gick ut med fluffet som vi passar för sessan är sjuk. Vi gick på upptäckfärd och vi kastade sten i vattnet och vi aktade oss för farligheter och spanade på dinosaurier. Sådär som vi alltid gjorde när han var liten. Vi såg en mammasaurus klampa omkring på en brygga. Den sorten har rätt ulligt hår på huvudet.

Sen fick mammasaur…eh, mamman gå ner på ica och handla. Och laga mat. Liten prins åt med aptit, kött gillar prinsosaurusar. Melon till efterrätt. Redan klockan sex började han blinka med ögonen och vi bestämde att det skulle bli en snabb dusch och en lång bokstund i sängen. Han somnade medan jag läste, före åtta hade dagen tagit ut sin rätt.

Idag är en ny dag. En annan dag. Utan föreläsning eller seminarie men med en hel förskräcklig massa läsande.

Och lite musik.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: