Måndagsblues?

Jag har drabbats av ett sjunk.

Det har varit på väg ett tag har jag märkt. För när jag inte haft nån klocka som ringt, ingen deadline att prestera mot så… har jag inte tagit mig för någonting. Jag har liksom ingen ork?

Ork att städa, tvätta, planera, vara sådär ”on top of” allting som behöver fungera. Jo, jag har tvättat. Den rena tvätten ligger i en monsterhög som flyttas på utifrån vad jag behöver ha tag på i den. Det är inte bra.

Jag har städat hjälpligt, dragit med torrmoppen så golven hålls hyfsade, jag sköter kökstjänsten så köket är framkomligt, jag lagar mat när det behövs. Men utan inspiration, utan riktig… glädje. ”Jamen det är inte så konstigt, det som är så tråkigt” kanske någon tycker?

Ja, men jag har ändå gjort det med en sorts tillfredsställelse förut. En känsla av frid när det är fint. Men nu? Min kropp värker som fan, jag kämpar med viktminskning, jag försöker göra mitt bästa i skolan, jag tar hand om en prinsunge (och en sessa och ett fluff) och nånstans på vägen har jag tappat… orken.

Jag försöker motionera varje dag. Jag försöker äta vettigt och inte för mycket och av rätt råvaror. Jag försöker hålla livet flytande, tvätten tvättad, skiten borta.

Jag försöker.

Men jag är in i märgen trött. Hur länge orkar man fungera? Vad har man för val annat än att fungera? Det är höst nu och det känns i varenda liten muskel i min kropp. Mörkret sänker sig inte bara över landet utan även över mig.

Ja, jag gnäller. So sue me for it. Men jag är så in i hela grönmålade helvetet trött. På att alltid vara den som allting vilar på. På att städa, tvätta, planera, handla, laga mat, plugga, medla, balansera plus och minus i livet.

Var är playan med solsken, vit sand och paraplydrinkar när man behöver dem? Var är mirakelkuren som gör att man kan vara en sån där reklam-mamma med skinande hem, kritvita tänder, senaste modet, snyggaste frisyren, nyaste bilen, bästa karriären? (Snyggaste mannen?)

Var är det blå pillret när man behöver det?

Och nä. Jag är inte alls intresserad av att tänka positivt idag. Ibland står tvångsglädjekulturens positivitetskrav mig upp i halsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: