Små, små ord…

Sagda med försiktighet.

Idag vaknade jag med skallebank, inte helt oväntat efter veckan som gått. Men det löste sig frampå dagen lagom till ett litet yrväder kom och stannade medan GT jobbade. Vi tog en promenad i skogen, 5 km på skogsstigar var precis vad doktorn ordinerade för en solig hösteftermiddag…

Yrvädret hade ganska långa avstånd ibland och då gick den elaka dagmatten helt enkelt åt andra hållet och den lilla ärthjärnan fattade inte det först, det tog ett tag. Fast ärligt talat blev avståndet bara för långt för honom när han vindade in en joggare som sprang förbi – han var väldigt intressant att följa efter tydligen.

Jag övade smyganfall på valp och valpen blev galen och sprang som en stolle runt, runt, runt… jag kastade mig efter honom och ”nöp” honom i rumpan och han drog in svansen i kurvorna för att jag inte skulle nå… Vi skrattade högt båda två, eller iaf jag. Han flinade brett.

Att gå en skogspromenad med en glad hund är rena vitaminkicken för en hösttrött ullhårig småländsk tant.

 

3 svar to “Små, små ord…”

  1. Så mysigt!
    Drömde om frk Trubbsnok i morse. Faan, det gör fortfarande ont.
    Saknar henne fortfarande efter alla år.

  2. U – just som jag såg att du kommenterat här, hade jag kommenterat hos dig…
    Ja, det är mysigt att låna honom ibland. Han hjälper mig att laga hålet i mitt hjärta. Han och den fluffiga blå. Men det är så mycket som GT’s lilla yrväder gör som påminner om pärlan, inte bara hans vackra svart-och-tan-färg.
    Det är snart ett år sedan pärlan dog. Ett ÅR. Ännu fattas han mig så det skär i bröstet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: