Hålla drömmen levande…

Jag jobbar mot ett mål.

Att bli ekonomiskt oberoende, självförsörjande och fri. Fri från skulder, fri från trycket att leva på och under existensminimum och fri att göra vad jag behagar när tid ges för det.

Jag drömmer om att resa och att se världen. Att själv uppleva sånt jag bara hör andra berätta om.

Det ska fan gå.

Under tiden så går livet vidare, dagarna passerar med mer eller mindre innehåll, de flesta har iaf plugg på agendan. Sen tillkommer det där med att städa, tvätta, diska, laga mat, handla mat, planera inköp, bära hem det jag köpt, läsa läxor, hålla ordning på en prinsunge, hålla ordning på en hund och ibland en dotter och hela hennes pågående liv dessutom…

Och så kommer vi till storhelgerna. Det ska adventsstädas, pyntas och julsaker ska bäras fram och sorteras. Att inte gilla det är tabu, att tokstöka, baka lussebullar innan november börjat och att bygga pepparkakshus som pricken över i när det är städat och adventspyntat och tillpiffat i antingen klassisk tradition eller i nån modern shabby chic-stil eller så, är förstås det som skiljer Den Rätta Julstämningen från övriga Grinchar i världen…

Jag har känt äkta julglädje under några få år, det var när jag levde med en person som kunde bygga upp förväntan inför julen, skapa stämning och känsla av… helg. Efteråt har jag försökt att göra det själv, men det blir bara ihåligt. Under många år har jag levt med det motsatta, känslan att julen är en tid av… stress, ångest, alkohol och en påtvingad tradition. Det blir till slut betingat.

Även om jag försöker skapa nån form av julstämning även här hemma, för att bära traditionen vidare. Och för att inte ge den där ihåliga känslan i hjärtat till mina barn. Den som jag levt med så länge.

Det lyckas sådär… Stora sessan genomskådade mig för några år sedan, lilla prinsen har väl ännu inte gjort det utan ser fram emot både födelsedag och julfirande och att tomten ska komma. Även om han nog innerst inne vet att tomten är en schimär, så kan han inte vara riktigt säker på att det inte finns lite magi i världen trots allt.

Och jag försöker att inte förstöra den känslan för honom, jag försöker låta honom hålla sin dröm levande. Han, som varje gång han får önska sig något, önskar sig superkrafter av någon sort. Eller att kunna förvandla sig till vilket djur han vill. Typ en velociraptor eller så.

Så jag tar på mig mitt happyface och tindrar med ögonen och ler sådär outgrundligt som föräldrar gör i juletider… och plockar upp trassligt pynt och sneda tomtar och säger med mystisk röst till liten prins att ”Tomten kommer snart…”

Allt för att hålla drömmen levande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: