Archive for the gnäll Category

Det kom ett sjunk…

Posted in Betraktelser, gnäll on 17 juni, 2011 by Milou

Och jag vet inte varför. Men idag har nerverna suttit utanpå och det har känts som att jag haft glasfiber i huden. Lättretad och irriterad, jag har behövt bita ihop om grodor som velat hoppa hit och dit…

Jag fick veta att liten prins troligen skulle till pappa idag, om han hann komma hem i tid. En timme före bussen gick fick jag definitivt besked, så dagen har stått på standby kan man säga. Men det har inte varit därför jag varit irriterad och sur.

Utan troligen hormoner som spökar. Jävla hormoner.

Det är barnledig helg, på söndag kommer liten prins hem igen för mammavecka. Sessan tyckte att jag skulle bli så hemskt ensam om jag var barnledig så hon lånade ut ett fluff, snälla hon. Då slapp han dessutom ligga ensam när hon skulle göra stan osäker.

Hon behöver göra stan osäker och fluffet har det bra hos mig.

Jag behöver också… göra stan osäker. Eller iaf göra något annat än vara hemma. Jag behöver miljöombyte och en stunds av och bortkoppling av den verklighet jag lever i. Rymma, åka bort, kasta loss.

För att andas.

Som han sjunger i den där sången, heter den sjumilakliv? Precis just så. Frågan är varför. Varför vill jag fly verkligheten, min verklighet?

Jag kommer inte hem ikväll 
om jag känner mig själv 
Låt oss ta farväl 
av både hjärta och själ 

Annonser

Life in suburbia…

Posted in Åsikter, Betraktelser, gnäll, Högskola, Prinsliv on 24 maj, 2011 by Milou

Det är barnvecka och som sådan är det full rulle. Som vanligt.

Jag går upp, får iväg en prinsunge till skolan och försöker ta mig samman för att producera något inför mässan på torsdag. Prinsungen kommer hem och behöver tillsyn och jag fixar skolarbete parallellt.

Sen börjar det om igen. Ungefär så.

Jag är nog väldigt skoltrött nu. Jag vill att det ska vara över, att mässan ska vara gjord och terminen avslutad. Jag vill ha sommarlov och jag behöver vara ledig. Jag vill slippa oro över ekonomi och om halva CSN räcker till hyran och oro över att inte hinna få andra halvan innan påminnelser börjar droppa in.

Jag måste tacka ja till en kurs jag helst inte vill låna pengar till för jag står på reservplats på en kurs jag hellre hade velat gå men frågan är om jag ska vara glad att jag har kommit in på 15 hp eller om jag ska strunta i ”skräpkursen” och sätta mig på socialkontoret?

Jag misstänker att de isåfall ifrågasätter varför jag inte valde skräpkursen före dem. Och jag misstänker att jag hellre GÖR det, väljer en ”skräpkurs” (som inte leder till något mer än fler hp) än står med mössan i hand.

Men jag VILL ha semester. Och jag vill inte oroa mig för ren överlevnad innan kurserna börjar. Den ena börjar inte förrän i slutet av juni, vilket isf skulle ge mig lite semester. Hurdan den nu blir om inte CSN betalas ut förrän kursen börjar…

Moment 22. Jag är ledig, men utan inkomst. (Halvledig. Ena kursen rullar ju då.)

Men man ska inte ta backen innan den kommer. Hur var det nu nån bloggerska skrev förr i tiden, på den tiden som hon fortfarande kunde balansera det inre måendet med fysisk aktivitet och motion?

Mindset.

Mindset och fokus. Och en kram?

Sunday, bloody sunday…

Posted in Betraktelser, gnäll, Hund on 22 maj, 2011 by Milou

I mitt fall betydligt mindre bloody än igår, om jag får säga det själv… Och det får jag ju.

Det verkar som att antibiotikan har gjort sin grej nu, det är på väg åt det bättre hållet och även om jag sov som en kratta med miljoner uppvaknanden och konstiga drömmar så är jag betydligt piggare idag än igår. Febern är nog nästan borta, det känns iaf så och jag är inte fullt lika blodig om jag ska vara explicit.

Däremot så verkar njurarna ha satt fart för jag springer på toa ungefär hela tiden. Så ja, jag tror att medusinen är på väg att mörda vad det nu var för nåt som tog min kropp i besittning.

Men lite gnäll måste jag ha med, varför ändra ett vinnande koncept?

Min telefon. Den är skitdum.

Jag skrev på facebook om den igår. (Allt händer på facebook?)

”Jag vill döda min mobiltelefon. Den är helt dum i hela kretskortet. Den stänger av sig och den tappar signaler och alldeles nyss ringde den upp någon när jag skulle skicka ett sms. Och när den stänger av sig vill den ibland inte starta på flera timmar.”

Så du som blev uppringd mitt i natten: Det var inte jag. Det var telefonen. ^^

Men jag behöver inte ytterligare en utgift nu. Så länge luren inte dör fullständigt så lär jag få stå ut med den. Om jag bara kommer ihåg var jag hänger av mig mitt headset dessutom, för utan headset hörs jag inte. Och det vill jag ju. Höras, alltså.

Eller iaf den som ringer upp mig. Höra mig, alltså. Ja, ni fattar.

Idag blir det mer vila och pyttelite trädgårdsarbete. Jag ska titta på när nån annan gör det tunga jobbet. Och sen ska jag hälsa på en gladiator, förhoppningsvis. En yttepytte småvarg som snart landar hos GT & fjortis.

Den som säger att man inte kan köpa kärlek har aldrig köpt en hundvalp.

Om nån undrade

Posted in gnäll on 21 maj, 2011 by Milou

Så kan jag berätta att ifall jag väntat med IDAG till att åka till doktorn så hade det inte rått några tvivel på vad jag drabbats av. Alls. Om jag säger så.

Jag fick hög feber som fan igårkväll när jag gått isäng, efter intag av första antibiotikatabletten. Och jag vaknade inatt med ONT så jag grät. Och jag kunde knappt ta mig till toan. Väl där så var det ingen tvekan om vad ”blod i urinen” innebär, om jag säger så.

Och jag tackade nån högre makt för smärtlindring. Jag var inte kaxig alls när jag tog mina panodil och väntade på att det skulle gå över, att febern skulle släppa och ryggontet mattas av lite. Jag hade 39,9 i temp, men inga hallisar den här gången.

Tror jag hade för ont i ryggen för det.

Idag känner jag mig manglad, klen och skakig, jag är riktigt ynklig. Inte så tuff idag, med andra ord. Och det gör ont, ont så jag faktiskt gråter innan jag kan ta mer panodil. Jag som inte hade ont alls (nästan) med en bruten fot och jag som är ganska van vid (kronisk) smärta vill inte alls känna denna jävla ryggvärk…

Men förhoppningsvis gör andra antibiotikatabletten ännu lite mer nytta så jag kan vara på benen imorgon igen. Jag som ville göra saker i trädgården, och gå ner i källaren med lite grejor, och ringa en vän som kunde hjälpa mig till tippen med skräpet från balkongen.

Idag är jag ynklig. Och det gör ONT. *snyft*

Lite sliten…

Posted in Betraktelser, Fredag!, gnäll on 20 maj, 2011 by Milou

Vid besöket på jourcentralen visade det sig att jag hade det jag misstänkte att jag hade, dvs en njurbäckeninflammation. Men doktorn tyckte jag borde varit sjukare än jag var, egentligen. Och frågade om jag orkade åka buss dit och hem.

Jag frågade henne hur hon annars tyckte jag skulle lösa det, men det svarade hon inte på.

Men ärligt talat, jag var inte så kaxig när jag kom hem. Så jag köpte lite mat på vägen och kraschade i soffan. Jag tom såg på tv, då fattar ni att jag är näst intill medvetslös, right?

Men antibiotikan jag fick är rena hästkuren, den är grovkalibrig och kommer med all sannolikhet döda både goda och onda baciller. Så om nån vet var de säljer proviva på extrapris, säg till mig. *haha*

Det kan ta ett par dagar innan det vänder, sa doktorn. Yay, vilken TUR då att jag har barnledig helg? Jag som inte hade nåt annat att göra än att vila, menar jag. *ironisk*

Men… för en gångs skull ska jag vara en duktig flicka (nåja, tant) och gå isäng. För jag är trött. Feber och skit tar på orken, märker jag.

(Den här är bara så… fantastisk. Lyssna på the Big Man vid ca 3.00… Hans saxofon är underbar!)

Mmm… Fredag.

Posted in Betraktelser, Fredag!, gnäll, Högskola on 20 maj, 2011 by Milou

Fredagen började med lite socialt gnuggande innan handledningsmötet, och idag började jag och pluggkompisen M helt plötsligt prata franska. Ingen dag är den andra lik när vi pluggar ihop…

Handledningsmötet var försenat först med tio minuter innan nån dök upp, sen ytterligare en kvart, tjugo minuter för det var dubbelbokat och handledaren försvann med några C-uppsatsskrivare. Om ett år är det vår tur.

Sedan gick vi från klarhet till klarhet inne på själva mötet och efter det snodde vi ihop (nåja, mest M) ett abstract utifrån vår (lysande) studie och med lite akademisk kosmetika fick vi till slut ihop en PDF att lämna in. (Deadline söndag på den.)

Vi har för övrigt format hela vår film nu. Åtminstone i teorin. Vi har ett klart tema och vi har både intro och outro, vi har klipp och vi har scenarion. Vi har dessutom våra vackra röster som läser manuset. Det återstår bara att lägga ihop alla bitar.

Cannes, here we come!

Förutom det, då. Så märkte jag igår varför jag har feber. Troligen en övre UVI, detaljer om hur det upptäcktes kan jag förskona bloggen ifrån. Googla om ni vill veta.

Det konstiga är att jag inte har särskilt ont nånstans. Jag menar, jag är lite öm i ryggen men det kan ju faktiskt bero på att jag sitter på röven alldeles för mycket och rör mig alldeles för lite. Det måste inte betyda att njurarna har en infektion, right?

Men jag ska till sjukvården. Jag ringde och fick en tid inbokad. Men så ringde de precis som jag skulle gå till bussen och bokade om för det var dubbelbokat. ”Kan du komma på en kvart?” (Eh, nej. Jag måste ta bussen och den är inte inne förrän klockan X.)

”Nähä, då får vi boka om dig till jourcentralen istället. För du måste träffa en läkare.” (Jag frågade om det inte bara gick att skriva ut lite medusin, det är inte första gången jag drabbas av detta. Det gick inte.)

Så nu ska jag till jourcentralen. ”De var snälla som tog in dig strax före fem.” (Åh, tack. Det var vänligt.)

Somliga vet hur de roar sig en fredag, right?

Emo?

Posted in gnäll on 19 maj, 2011 by Milou

Fan vet.

Jag vaknade idag med en känsla av overklighet, som om jag vaknade i en dröm. Känslan hängde kvar en stund och jag försökte få igång skallen med hjälp av kaffe. Insåg, när jag darrade på handen att det kanske var nåt annat, blodsockerfall?

Nä. Det var det inte. Men det var feber. Jag hade över 38 i morgontemp och undrade var det kom ifrån för förutom känslan av overklighet har jag inte några andra symptom nånstans.

Genast när jag upptäckte febern så började jag tycka synd om mig själv. Dumt att tempa då, kanske. Men nu är ju bloggen en gnällventil, och här läser man eller låter bli så jag kan gnälla hur mycket som helst.

En sak jag undrar över efter en diskussion med en vän igår är frågan om energier. Somliga människor uppfattas som energigivande och andra som energislukande och jag vill personligen hellre uppfattas som energigivande än energitjuv… (Men det vill väl alla)

Iaf. Idag är jag lite emo. Dessutom har jag spelat in röstklipp till vår (fantastiska) fältstudierapportfilm (haha) och där låter jag verkligen inte som en radiopratare.

Sen igen, vi går ingen mediautbildning, right? (Fast jag ÄR lite kär i vår fältstudie, den är sjysst.)

Jag är bara lite less. Lite emo, sådär. Ynklig.

Och jag behöver TLC.